Swedish: förfara

Swedish verb 'förfara' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: förfara
Supine: förfarit
Gerund: förfarande

Indicative

Present

jag förfar
du  förfar
han förfar
vi  förfar
ni  förfar
de  förfar

Perfect

jag har förfarit
du  har förfarit
han har förfarit
vi  har förfarit
ni  har förfarit
de  har förfarit

Past

jag förfor
du  förfor
han förfor
vi  förfor
ni  förfor
de  förfor

Pluperfect

jag hade förfarit
du  hade förfarit
han hade förfarit
vi  hade förfarit
ni  hade förfarit
de  hade förfarit

Future

jag skall förfara
du  skall förfara
han skall förfara
vi  skall förfara
ni  skall förfara
de  skall förfara

Future perfect

jag skall ha förfarit
du  skall ha förfarit
han skall ha förfarit
vi  skall ha förfarit
ni  skall ha förfarit
de  skall ha förfarit

Conjunctive

Present

jag må förfara
du  må förfara
han må förfara
vi  må förfara
ni  må förfara
de  må förfara

Present

jag må ha förfarit
du  må ha förfarit
han må ha förfarit
vi  må ha förfarit
ni  må ha förfarit
de  må ha förfarit

Past

jag skulle förfara
du  skulle förfara
han skulle förfara
vi  skulle förfara
ni  skulle förfara
de  skulle förfara

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle förfara
du  skulle förfara
han skulle förfara
vi  skulle förfara
ni  skulle förfara
de  skulle förfara

Perfect

jag skulle ha förfarit
du  skulle ha förfarit
han skulle ha förfarit
vi  skulle ha förfarit
ni  skulle ha förfarit
de  skulle ha förfarit

Imperative


du  förfara

vi  Låt oss förfara
ni  förfara

Etymology

förfara

FÖRFARA förfa⁴ra l. fœr-, i Svea] . äv. ⁰³² (förfa'ra WESTE; förfàra DALIN), v.¹ -far, -for, -foro, -farit, -faren; se för övr. FARA, v.²; o. (i bet. V 1, 2 b) FÖRFARAS -fa⁴ras, i Sveal. äv. ⁰³² v. dep. -fares l. -fars, -fors, -foros, -farits; vbalsbst. -ANDE (se under avledn.), -ELSE (se under avledn.), -ING (se d. o.), -NING (se FÖRFARING).
[fsv. forfara, försiggå, försvinna, förgås, förstöra, erfara, forfaras, förgås, förstöras; liksom d. forfare av mnt. vorvaren, dö, förvärka, taga reda på, erfara, resp. mht. vervarn, förgå, försvinna, gå förlorad, förstöras, o. t. verfahren, försvinna, flytta på ngt, fara fel, förbruka gm att färdas, gå till väga; till FÖR- II i bet. I o. V 3 till ϑa 1, i bet. II till δb 1 o. c β, i bet. IV tiIl 1 b γ, i bet. V 1–2 till αb 1, i bet. V 4 till κa 1, i övriga bet. till B); jfr FARA v.², ävensom FÖRFAREN. I bet. V är ordet möjl. ombildning av ä. fsv. firifara, motsv. isl. fyrirfara]

More information and the source for the information: SAOB


förfara

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

el. , om levande väsen: förolyckas, omkomma
  • iŋganʼ föfa:rṣ ⱸ vakkär väddrä (Houtskär)
  • om dom skⱺ ha förfarⱸ sä pⱺ na vi:s (Houtskär)
sätta i stånd, reparera (ngt)
  • ta:kä bⱸhö:vär förfa:ras po ⱸtt pa:r ṣṭällän (Vårdö)
intrans. o. : gå till spillo, förstöras, fördärvas, förskämmas
  • ⱸ bḷi:r ba:ra förfa:rⱸ (Hitis)
  • anʼ lätär aⱹʼt förfarⱺs (Houtskär)
  • hⱸ fyfa:ddis alldⱸilis (Oravais)
  • dⱸ lå: nɷ ⱸndo dä:r o förfɷ:rḍⱸs (Tenala)