Swedish, all forms: förestå

Swedish, all forms verb 'förestå' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: förestå
Supine: förestått
Gerund: förestående

Indicative

Present

jagförestår
duförestår
han;honförestår
viförestår
niförestår
deförestår

Perfect

jaghar förestått
duhar förestått
han;honhar förestått
vihar förestått
nihar förestått
dehar förestått

Past

jagförestod
duförestod
han;honförestod
viförestod
niförestod
deförestod

Pluperfect

jaghade förestått
duhade förestått
han;honhade förestått
vihade förestått
nihade förestått
dehade förestått

Future

jagskall förestå
duskall förestå
han;honskall förestå
viskall förestå
niskall förestå
deskall förestå

Future perfect

jagskall ha förestått
duskall ha förestått
han;honskall ha förestått
viskall ha förestått
niskall ha förestått
deskall ha förestått

Conjunctive

Present

jagmå förestå
dumå förestå
han;honmå förestå
vimå förestå
nimå förestå
demå förestå

Present

jagmå ha förestått
dumå ha förestått
han;honmå ha förestått
vimå ha förestått
nimå ha förestått
demå ha förestått

Past

jagskulle förestå
duskulle förestå
han;honskulle förestå
viskulle förestå
niskulle förestå
deskulle förestå

Pluperfect

jagskulle ha förestått
duskulle ha förestått
han;honskulle ha förestått
viskulle ha förestått
niskulle ha förestått
deskulle ha förestått

Conditional

Present

jagskulle förestå
duskulle förestå
han;honskulle förestå
viskulle förestå
niskulle förestå
deskulle förestå

Perfect

jagskulle ha förestått
duskulle ha förestått
han;honskulle ha förestått
viskulle ha förestått
niskulle ha förestått
deskulle ha förestått

Imperative

duförestå
viLåt oss förestå
niförestå

Etymology

Additional Information

förestå

FÖRESTÅ fö³re~stå² l. fœ³-, v. -står, -stod, -stodo, -stått, -stådd; förr äv. FÖRESTÅNDA, v. -stånden; se för övr. STÅ(NDA). vbalsbst. -STÅELSE (†, LIND 1749; under vorstand)), -STÅENDE, -STÅNDANDE (†, GUSTAF II ADOLF 198 (1617), PERINGSKIÖLD Mon Upl. 101 (1710)), STÅNDELSE (†, GUSTAF II ADOLF 198 (1617), FIELLSTRÖM (1798)), -STÅNDNING (†, Linc. (1640), Ordb. SCHULTZE 4943 (c. 1755)); -STÅNDARE (se d. o.), -STÅNDARINNA o. -STÅNDERSKA, se FÖRESTÅNDARE avledn. (-stå 1525 osv. -stånda 1527c. 1755 (:Föreståndning). -standa 1541)
[fsv. forestanda; jfr t. vorstehen, bevorstehen; till FÖRE- I. – Jfr FÖR-STÅ]

More information and the source for the information: SAOB