Swedish, all forms: föregiva

Swedish, all forms verb 'föregiva' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: förege
Supine: föregett
Gerund: föregivande

Indicative

Present

jagföreger; föregiver
duföreger; föregiver
han;honföreger; föregiver
viföreger; föregiver
niföreger; föregiver
deföreger; föregiver

Perfect

jaghar föregivit; föregett
duhar föregivit; föregett
han;honhar föregivit; föregett
vihar föregivit; föregett
nihar föregivit; föregett
dehar föregivit; föregett

Past

jagföregav
duföregav
han;honföregav
viföregav
niföregav
deföregav

Pluperfect

jaghade föregivit; föregett
duhade föregivit; föregett
han;honhade föregivit; föregett
vihade föregivit; föregett
nihade föregivit; föregett
dehade föregivit; föregett

Future

jagskall förege
duskall förege
han;honskall förege
viskall förege
niskall förege
deskall förege

Future perfect

jagskall ha föregivit; föregett
duskall ha föregivit; föregett
han;honskall ha föregivit; föregett
viskall ha föregivit; föregett
niskall ha föregivit; föregett
deskall ha föregivit; föregett

Conjunctive

Present

jagmå förege; föregiva
dumå förege; föregiva
han;honmå förege; föregiva
vimå förege; föregiva
nimå förege; föregiva
demå förege; föregiva

Present

jagmå ha föregivit; föregett
dumå ha föregivit; föregett
han;honmå ha föregivit; föregett
vimå ha föregivit; föregett
nimå ha föregivit; föregett
demå ha föregivit; föregett

Past

jagskulle förege
duskulle förege
han;honskulle förege
viskulle förege
niskulle förege
deskulle förege

Pluperfect

jagskulle ha föregivit; föregett
duskulle ha föregivit; föregett
han;honskulle ha föregivit; föregett
viskulle ha föregivit; föregett
niskulle ha föregivit; föregett
deskulle ha föregivit; föregett

Conditional

Present

jagskulle förege
duskulle förege
han;honskulle förege
viskulle förege
niskulle förege
deskulle förege

Perfect

jagskulle ha föregivit; föregett
duskulle ha föregivit; föregett
han;honskulle ha föregivit; föregett
viskulle ha föregivit; föregett
niskulle ha föregivit; föregett
deskulle ha föregivit; föregett

Imperative

duförege; föregiv
viLåt oss förege; föregiva
niförege; föregiv

Etymology

Additional Information

föregiva

FÖREGIVA fö³re-ji²va l. fœ³-, v.¹ -giver, -gav, -gåvo, -givit, -given; äv. FÖREGE ~je², pr. -ger, sup. -gett; se för övr. GIVA v., vbalsbst. -GIVAN ((†), HärnösDP 1694, s. 283, VDAkt. 1760, nr 385), -GIVANDE, -GIVELSE ((†), GR 5: 105 (1528), Aftonm. NORDFORSS 95 (1796)), -GIVNING ((†), GR 6: 133 (1529), MÖLLER (1755)); jfr FÖRE-GIFT.
[till FÖRE- I; jfr t. vorgeben. – Jfr FÖR-GIVA, v.¹]

More information and the source for the information: SAOB