Swedish: fördra

Swedish verb 'fördra' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: fördra
Supine: fördragit
Gerund: fördragande

Indicative

Present

jag fördrar; fördrager
du  fördrar; fördrager
han fördrar; fördrager
vi  fördrar; fördrager
ni  fördrar; fördrager
de  fördrar; fördrager

Perfect

jag har fördragit
du  har fördragit
han har fördragit
vi  har fördragit
ni  har fördragit
de  har fördragit

Past

jag fördrog
du  fördrog
han fördrog
vi  fördrog
ni  fördrog
de  fördrog

Pluperfect

jag hade fördragit
du  hade fördragit
han hade fördragit
vi  hade fördragit
ni  hade fördragit
de  hade fördragit

Future

jag skall fördra; fördraga
du  skall fördra; fördraga
han skall fördra; fördraga
vi  skall fördra; fördraga
ni  skall fördra; fördraga
de  skall fördra; fördraga

Future perfect

jag skall ha fördragit
du  skall ha fördragit
han skall ha fördragit
vi  skall ha fördragit
ni  skall ha fördragit
de  skall ha fördragit

Conjunctive

Present

jag må fördra; fördraga
du  må fördra; fördraga
han må fördra; fördraga
vi  må fördra; fördraga
ni  må fördra; fördraga
de  må fördra; fördraga

Present

jag må ha fördragit
du  må ha fördragit
han må ha fördragit
vi  må ha fördragit
ni  må ha fördragit
de  må ha fördragit

Past

jag skulle fördra
du  skulle fördra
han skulle fördra
vi  skulle fördra
ni  skulle fördra
de  skulle fördra

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle fördra; fördraga
du  skulle fördra; fördraga
han skulle fördra; fördraga
vi  skulle fördra; fördraga
ni  skulle fördra; fördraga
de  skulle fördra; fördraga

Perfect

jag skulle ha fördragit
du  skulle ha fördragit
han skulle ha fördragit
vi  skulle ha fördragit
ni  skulle ha fördragit
de  skulle ha fördragit

Imperative


du  fördra; fördrag

vi  Låt oss fördra; fördraga
ni  fördra; fördrag

Etymology

fördra

FORDRA fω³rdra², vanl. uttalat fω³dra², v.¹ -ade ((†) pr. sg. ind. -er 1Kor. 16] 5 11 (NT 1526), RARP 4] 5 64 (1647). – sup. fordert UrkFinlÖ II. 1] 5 115 (1593); fordret(t) GR 15] 5 228 (1543), AOXENSTIERNA 2] 5 67 (1612: fordredt); förderit BtFinlH 3] 5 212 (1547)); äv. FODRA fω³dra², v.³ -ade; vbalsbst. -AN (se d. o.), -ING (se d. o.); -ARE (se avledn.). (numera nästan uteslutande skrivet fordra. foddr- 1723. fodr- 1603 osv. fo(o)rdr- 1526 osv. fordher- 1547. förder- 1547. fördr- 1541–1727)
[jfr d. fordre; av mnt. vorderen, föra l. skaffa framåt, ledsaga, främja, o. t. fordern (fht. fordarōn), begära, erfordra, instämma, utmana, förr äv. främja, till t. resp. mnt. vorder (fht. fordaro), komparativbildning till stammen i t. vor, für (se FÖR, prep. o. adv., FÖRE, prep. o. adv., FÖRR, FÖRRE); jfr FOLA
v.¹, FORSLA, FORT, adv. Med avs. på formen fördra jfr t. fördern, sidoform till fordern. Formen fodra, som är den ojämförligt vanligaste / talspr., torde huvudsakligen hava uppkommit på inhemsk botten, men kan delvis bero på lån från t. (jfr t. fodern)]

More information and the source for the information: SAOB