Swedish: förbjuda

Swedish verb 'förbjuda' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: förbjuda
Supine: förbjudit
Gerund: förbjudande

Indicative

Present

jag förbjuder
du  förbjuder
han förbjuder
vi  förbjuder
ni  förbjuder
de  förbjuder

Perfect

jag har förbjudit
du  har förbjudit
han har förbjudit
vi  har förbjudit
ni  har förbjudit
de  har förbjudit

Past

jag förbjöd
du  förbjöd
han förbjöd
vi  förbjöd
ni  förbjöd
de  förbjöd

Pluperfect

jag hade förbjudit
du  hade förbjudit
han hade förbjudit
vi  hade förbjudit
ni  hade förbjudit
de  hade förbjudit

Future

jag skall förbjuda
du  skall förbjuda
han skall förbjuda
vi  skall förbjuda
ni  skall förbjuda
de  skall förbjuda

Future perfect

jag skall ha förbjudit
du  skall ha förbjudit
han skall ha förbjudit
vi  skall ha förbjudit
ni  skall ha förbjudit
de  skall ha förbjudit

Conjunctive

Present

jag må förbjuda
du  må förbjuda
han må förbjuda
vi  må förbjuda
ni  må förbjuda
de  må förbjuda

Present

jag må ha förbjudit
du  må ha förbjudit
han må ha förbjudit
vi  må ha förbjudit
ni  må ha förbjudit
de  må ha förbjudit

Past

jag skulle förbjuda
du  skulle förbjuda
han skulle förbjuda
vi  skulle förbjuda
ni  skulle förbjuda
de  skulle förbjuda

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle förbjuda
du  skulle förbjuda
han skulle förbjuda
vi  skulle förbjuda
ni  skulle förbjuda
de  skulle förbjuda

Perfect

jag skulle ha förbjudit
du  skulle ha förbjudit
han skulle ha förbjudit
vi  skulle ha förbjudit
ni  skulle ha förbjudit
de  skulle ha förbjudit

Imperative


du  förbjud

vi  Låt oss förbjuda
ni  förbjud

Etymology

förbjuda

FÖRBJUDA förbjω⁴da l. fær-, i Sveal. äv. ⁰³² (Förbju'da WESTE; förbjùda DALIN), v. -bjuder, -bjöd, -bjödo, -bjudit, -bjuden l. (numera bl. arkaiserande, särsk. i 1 d β) -buden; se för övr. BJUDA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, LIND 1: 1589 (1749)), -NING (†, Linc. (1640), EKBLAD 85 (1764)); -ARE (tillf., VERELIUS 75 (1681), JGOXENSTIERNA 4: 321 (1815)); jfr FÖRBUD, sbst.³
[fsv. förbiuþa, motsv. d. forbyde, isl. fyrirbjóða, got. faürbiudan, mnt. vorbeden, feng. forbĕodan (eng. forbid), fht. firbiotan (t. verbieten). Ordet är, trots sin tidiga förekomst i sv., väl snarast inlånat från mnt. Jfr FÖR- II 1 a μ]

More information and the source for the information: SAOB


förbjuda

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

pt. ptc. i neutr. , , förbjuda
  • män dⱸ va: förbju:dⱸ (att gå dit) (Jomala)
  • it ⱸ hⱸ fybɷdit (Munsala)
  • dåktårn a förbjodi on att it on sko få sima (Snappertuna)
  • han förbjø:d ⱸn han int sku få: sⱸij för injin (Strömfors)