Swedish, all forms: föranlåta

Swedish, all forms verb 'föranlåta' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: föranlåta
Supine: föranlåtit
Gerund: föranlåtande

Indicative

Present

jagföranlåter
duföranlåter
han;honföranlåter
viföranlåter
niföranlåter
deföranlåter

Perfect

jaghar föranlåtit
duhar föranlåtit
han;honhar föranlåtit
vihar föranlåtit
nihar föranlåtit
dehar föranlåtit

Past

jagföranlät
duföranlät
han;honföranlät
viföranlät
niföranlät
deföranlät

Pluperfect

jaghade föranlåtit
duhade föranlåtit
han;honhade föranlåtit
vihade föranlåtit
nihade föranlåtit
dehade föranlåtit

Future

jagskall föranlåta
duskall föranlåta
han;honskall föranlåta
viskall föranlåta
niskall föranlåta
deskall föranlåta

Future perfect

jagskall ha föranlåtit
duskall ha föranlåtit
han;honskall ha föranlåtit
viskall ha föranlåtit
niskall ha föranlåtit
deskall ha föranlåtit

Conjunctive

Present

jagmå föranlåta
dumå föranlåta
han;honmå föranlåta
vimå föranlåta
nimå föranlåta
demå föranlåta

Present

jagmå ha föranlåtit
dumå ha föranlåtit
han;honmå ha föranlåtit
vimå ha föranlåtit
nimå ha föranlåtit
demå ha föranlåtit

Past

jagskulle föranlåta
duskulle föranlåta
han;honskulle föranlåta
viskulle föranlåta
niskulle föranlåta
deskulle föranlåta

Pluperfect

jagskulle ha föranlåtit
duskulle ha föranlåtit
han;honskulle ha föranlåtit
viskulle ha föranlåtit
niskulle ha föranlåtit
deskulle ha föranlåtit

Conditional

Present

jagskulle föranlåta
duskulle föranlåta
han;honskulle föranlåta
viskulle föranlåta
niskulle föranlåta
deskulle föranlåta

Perfect

jagskulle ha föranlåtit
duskulle ha föranlåtit
han;honskulle ha föranlåtit
viskulle ha föranlåtit
niskulle ha föranlåtit
deskulle ha föranlåtit

Imperative

duföranlåt
viLåt oss föranlåta
niföranlåt

Etymology

Additional Information