Swedish: erlägga

Swedish verb 'erlägga' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: erlägga
Supine: erlagt
Gerund: erläggande

Indicative

Present

jag erlägger
du  erlägger
han erlägger
vi  erlägger
ni  erlägger
de  erlägger

Perfect

jag har erlagt
du  har erlagt
han har erlagt
vi  har erlagt
ni  har erlagt
de  har erlagt

Past

jag erlade
du  erlade
han erlade
vi  erlade
ni  erlade
de  erlade

Pluperfect

jag hade erlagt
du  hade erlagt
han hade erlagt
vi  hade erlagt
ni  hade erlagt
de  hade erlagt

Future

jag skall erlägga
du  skall erlägga
han skall erlägga
vi  skall erlägga
ni  skall erlägga
de  skall erlägga

Future perfect

jag skall ha erlagt
du  skall ha erlagt
han skall ha erlagt
vi  skall ha erlagt
ni  skall ha erlagt
de  skall ha erlagt

Conjunctive

Present

jag må erlägga
du  må erlägga
han må erlägga
vi  må erlägga
ni  må erlägga
de  må erlägga

Present

jag må ha erlagt
du  må ha erlagt
han må ha erlagt
vi  må ha erlagt
ni  må ha erlagt
de  må ha erlagt

Past

jag skulle erlägga
du  skulle erlägga
han skulle erlägga
vi  skulle erlägga
ni  skulle erlägga
de  skulle erlägga

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle erlägga
du  skulle erlägga
han skulle erlägga
vi  skulle erlägga
ni  skulle erlägga
de  skulle erlägga

Perfect

jag skulle ha erlagt
du  skulle ha erlagt
han skulle ha erlagt
vi  skulle ha erlagt
ni  skulle ha erlagt
de  skulle ha erlagt

Imperative


du  erlägg

vi  Låt oss erlägga
ni  erlägg

Etymology

erlägga

ERLÄGGA ær~läg²a l. ä³r~ äv. e³r~ (ä`rlä'gga DALIN), v. -er, -lade, -lagt, -lagd; se för övr. LÄGGA. vbalsbst. -AN (†, Rel. cur. 182 (1682) ), -ANDE (erlä'ggande WESTE), -NING (†; i bet. l; äv. konkret; Voc. FLORINUS 116 (1695), Ordb. SCHULTZE 2559 (c. 1755)); -ARE (†, VDAkt. 1756, nr 139 (i bet. 1)). (-läggia (-leggia) GR 16: 21 (1544), SynodA 1: 310 (1726) )
[jfr d. erlægge; efter mnt. erleggen o. t. erlegen; jfr ER- o. LÄGGA]

More information and the source for the information: SAOB