Swedish: erfara

Swedish verb 'erfara' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: erfara
Supine: erfarit
Gerund: erfarande

Indicative

Present

jag erfar
du  erfar
han erfar
vi  erfar
ni  erfar
de  erfar

Perfect

jag har erfarit
du  har erfarit
han har erfarit
vi  har erfarit
ni  har erfarit
de  har erfarit

Past

jag erfor
du  erfor
han erfor
vi  erfor
ni  erfor
de  erfor

Pluperfect

jag hade erfarit
du  hade erfarit
han hade erfarit
vi  hade erfarit
ni  hade erfarit
de  hade erfarit

Future

jag skall erfara
du  skall erfara
han skall erfara
vi  skall erfara
ni  skall erfara
de  skall erfara

Future perfect

jag skall ha erfarit
du  skall ha erfarit
han skall ha erfarit
vi  skall ha erfarit
ni  skall ha erfarit
de  skall ha erfarit

Conjunctive

Present

jag må erfara
du  må erfara
han må erfara
vi  må erfara
ni  må erfara
de  må erfara

Present

jag må ha erfarit
du  må ha erfarit
han må ha erfarit
vi  må ha erfarit
ni  må ha erfarit
de  må ha erfarit

Past

jag skulle erfara
du  skulle erfara
han skulle erfara
vi  skulle erfara
ni  skulle erfara
de  skulle erfara

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle erfara
du  skulle erfara
han skulle erfara
vi  skulle erfara
ni  skulle erfara
de  skulle erfara

Perfect

jag skulle ha erfarit
du  skulle ha erfarit
han skulle ha erfarit
vi  skulle ha erfarit
ni  skulle ha erfarit
de  skulle ha erfarit

Imperative


du  erfara

vi  Låt oss erfara
ni  erfara

Etymology

erfara

ERFARA æ³r~fa²ra l. ä³r~, äv. e³r~ (ä`rfára DALIN), v. -far, -for, -foro, -farit, -faren; se för övr. FARA. v. vbalsbst. -AN (†, VRP 15/3 1735), -ANDE, -ING (se under avledn.).
[jfr ä. d. erfare, holl. ervaren; efter t. erfahren, erfara (fht. arfaran, irfaran genomvandra, utforska); jfr ER- o. FARA v., ävensom ERFAREN]

More information and the source for the information: SAOB


erfara

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

(1857) uppleva el. vara med om (ngt)
  • man få:r ä:rfar ⱸ ʃölv nɷ (Tenala)