Swedish, all forms: duga

Swedish, all forms verb 'duga' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: duga
Supine: dugit
Gerund: dugande

Indicative

Present

jagduger
duduger
han;honduger
viduger
niduger
deduger

Perfect

jaghar dugit
duhar dugit
han;honhar dugit
vihar dugit
nihar dugit
dehar dugit

Past

jagdög
dudög
han;hondög
vidög
nidög
dedög

Pluperfect

jaghade dugit
duhade dugit
han;honhade dugit
vihade dugit
nihade dugit
dehade dugit

Future

jagskall duga
duskall duga
han;honskall duga
viskall duga
niskall duga
deskall duga

Future perfect

jagskall ha dugit
duskall ha dugit
han;honskall ha dugit
viskall ha dugit
niskall ha dugit
deskall ha dugit

Conjunctive

Present

jagmå duga
dumå duga
han;honmå duga
vimå duga
nimå duga
demå duga

Present

jagmå ha dugit
dumå ha dugit
han;honmå ha dugit
vimå ha dugit
nimå ha dugit
demå ha dugit

Past

jagskulle duga
duskulle duga
han;honskulle duga
viskulle duga
niskulle duga
deskulle duga

Pluperfect

jagskulle ha dugit
duskulle ha dugit
han;honskulle ha dugit
viskulle ha dugit
niskulle ha dugit
deskulle ha dugit

Conditional

Present

jagskulle duga
duskulle duga
han;honskulle duga
viskulle duga
niskulle duga
deskulle duga

Perfect

jagskulle ha dugit
duskulle ha dugit
han;honskulle ha dugit
viskulle ha dugit
niskulle ha dugit
deskulle ha dugit

Imperative

dudug
viLåt oss duga
nidug

Translations

Swedish verb "duga"

To be of use (intransitive)

1 translations found.

Etymology

Additional Information

duga
vara lämplig, passa
[A/x duger (att+INF); A/x duger (till/som B/y)]

Engelsk översättning
do, be adequate, be suitable

Exempel

svampen duger inte att äta---that mushroom is not fit to eat
han duger inte till sjöman---he is not cut out to be a sailor

duga

DUGA d³ga², v. -er dω⁴ger, -de dω³gde² (GR 9: 327 (1534: dogde) osv.), -t dω⁴gt l. -kt (SvSpr. BOTIN 113 (1777) osv.) l. (numera mindre br.) -at dω³gat² (KonReg. RUDBECKIUS 231 (1615: dogat), Krig STEFFEN 3: 16 (1916)), l. (ngt hvard.) ipf. dög dø⁴g, dögo dø³gω² (SvSpr. SCHILLER 109 1855; angifvet ss. bl. förekommande i talspr.) osv.) samt (numera mindre br.) sup. -it dω³git² (Bref LINNÉ I. 3: 253 (1774), Regl. LINDER 131 (1886)). (dug(h)- GR 4: 342 (1527) osv. duuw- BtFinlH 4: 366 (1568). dog(h)- GR 3: 40 (1526), DALIN 1850; med hänv. till d u g a). dåg- Rimchr. CARL IX 14 (c. 1800), Grimst. ALMQVIST 12 (1839). dögBtFinlH 3: 421 (1558), Lögn. BULLERNÆSIUS 380 (1819))
[fsv. dugha, vara duktig, gagna, hjälpa, gå an, motsv. d. du(e), isl. duga, got. daug, ipf. med pr.bet., mnt. o. mnl. dogen, mht. tugen, t. taugen; möjl. besläktadt med lit. daug, mycket; jfr DUKTIG, DOGSE, DYGD, ODÅGA. Formerna dog- o. dåg- äro uppkomna gm a-omljud]

More information and the source for the information: SAOB


duga

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

vara lämplig el. passa (för el. till ngt), vara duglig el. tjänlig (till ngt)
  • an mⱸint sⱸ do:g ti la i par skoɷr (Björköby)
  • so int dogd han ti miki (Borgå)
  • a ska intt dzära hⱸ intt a dogä(r) til (Esse)
  • dⱺ ⱸ dⱸn (:lien) bḷö:t o du:gär iŋŋa till (Finström)
  • kɷkkɷ ha skiti mⱸ (:göken har låtit höra sig innan jag hunnit äta ngt), ja dogär int ti sⱸ:smann (:såningsman) (Pargas)
  • no: dågar he ti bḷa:nd la: me (:att blanda i lag med) (Petalax)
  • hⱸ dogär ti ma:t (Pyttis)
  • så an sko böri då:g je:t (:duga att äta) (Replot)
kunna godkännas el. gillas, hålla måttet; om handling el. beteende: gå för sig, passa sig, vara lämpligt el. rådligt
  • to di hadd sɷ:pa å:v rⱸina (:åkerrenarna), to var i dogand (Esse)

Se mer