Swedish: dölja

Swedish verb 'dölja' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: dölja
Supine: dolt
Gerund: döljande

Indicative

Present

jag döljer
du  döljer
han döljer
vi  döljer
ni  döljer
de  döljer

Perfect

jag har dolt
du  har dolt
han har dolt
vi  har dolt
ni  har dolt
de  har dolt

Past

jag dolde
du  dolde
han dolde
vi  dolde
ni  dolde
de  dolde

Pluperfect

jag hade dolt
du  hade dolt
han hade dolt
vi  hade dolt
ni  hade dolt
de  hade dolt

Future

jag skall dölja
du  skall dölja
han skall dölja
vi  skall dölja
ni  skall dölja
de  skall dölja

Future perfect

jag skall ha dolt
du  skall ha dolt
han skall ha dolt
vi  skall ha dolt
ni  skall ha dolt
de  skall ha dolt

Conjunctive

Present

jag må dölja
du  må dölja
han må dölja
vi  må dölja
ni  må dölja
de  må dölja

Present

jag må ha dolt
du  må ha dolt
han må ha dolt
vi  må ha dolt
ni  må ha dolt
de  må ha dolt

Past

jag skulle dölja
du  skulle dölja
han skulle dölja
vi  skulle dölja
ni  skulle dölja
de  skulle dölja

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle dölja
du  skulle dölja
han skulle dölja
vi  skulle dölja
ni  skulle dölja
de  skulle dölja

Perfect

jag skulle ha dolt
du  skulle ha dolt
han skulle ha dolt
vi  skulle ha dolt
ni  skulle ha dolt
de  skulle ha dolt

Imperative


du  dölj

vi  Låt oss dölja
ni  dölj

Etymology

Verbs conjugated like dölja

besmörja, dölja, fördölja, förspörja, smörja, spörja,

dölja

DÖLJA döl³ja², v. -er döl⁴jer (imper. sg. dölj döl⁴j), dolde då³lde², sällan dol³de², dolt, dold -å⁴l-, sällan -ol⁴-, stundom (hvard.) döljde, döljt, döljd. vbalsbst. -ANDE, -ELSE ((†), LIND 1749; under borg)); jfr DOLD DÖLD, sbst., DÖLJAN, DÖLJARE, DÖLSKA, DÖLSKAS. ( inf. o. pl. pres. ind. dylia GR 4:292 (1527: vndandylia). dölja (döl(l)ia, dölija osv.) GR 1:94 (1523). osv. dölgia Gr. TIÄLLMANN 108 (1696). pr. ind. sg. döl O PETRI 1 Post. 138 a (1528), LYBECKER 136 (c. 1715), dööl (dööll) GR 1:194 (1524), Tidfördrijf A 4 a (c. 1690). döll GR 7:392 (1531: vndan döll), Visb. 1:240 (c. 1620). döljer (-i-) 1 Sam. 3:17 (Bib. 1541) osv. döljier Gr. TIÄLLMANN 108 (1696). imper. sg. döl Jes. 26: 20 (Bib. 1541: fördöl), Theatr. FERNANDER 418 (1695). döll 1 Sam. 3.17 (Bib. 1541), Visb. 1:240 (c. 1620). dölg BLACK Es. P 6 b (1663), ÅGREN Gellert 62 (1757: fördölg). dölj Kotzebue Cora EURÉN 85 (1794) osv. ipf. sg. dulde BtFinlH 2:160 (1561). dold(h)e Joh. 12:36 (NT 1526) osv.; rimmande med ord med kort vok.: Rimlex. MANDERSTRÖM 278 (1779). dålde Herv. VERELIUS 142 (1672), Hist. DALIN 2:384 (1750). dölde ROSENHANE Wen. 52 (c. 1650, 1680), Cat. SWEDBERG 99 (1709). dölgde RP 6:123 (1636), EURÉN Kotzebue Cora 96 (1794). döljde GYLLENBORG 3:27 (1774) osv. sup. dult GR 11:103 (1536: fordult), Kr. BRAHE 49 (c. 1585: fördult). dolt mat. 11: 25 (NT 1526) osv. dålt JOHANSSON Nroaskog 2.307 (i handl. fr. 1648: wnnedålt). dolgt Bref BARK 2.169 (1707). dylth GR 4.91 (1527: fordylth). dölt GR 10:270 (1535), Cat. SWEDBERG 69 (1709). dölgt VDAkt. 1699, nr 236, 1 Hist. LAGERBRING 1:103 (1769). döljt Ant. RHYZELIUS 14 (c. 1750) osv. p. pf. duld GR 4:112 (1527: dulth, n. sg.), BtÅboH I. 7:9 (1635. dult, n. sg.). dold Rom. 2: 29 (NT 1526) osv.; rimmande med ord med kort vok.: LYBECKER 8 (c. 1715), Rimlex. MANDERSTRÖM 278 (1779), RUNEBERG 4:30 (1857). dåld Suml. BUREUS 84 (c. 1600: fördålde), Darius BÖRK 1106 (1688). dolgd ARVIDI 26 (1651. fördolgt, n. sg.), VERELIUS 41 (1681: vndandolgt, n. sg.). dyld SVART Gensv. I 5 b (1558: fördylt, n. sg.). döld Mat. 13: 44 (NT 1526: fördöld), Atl. RUDBECK 2.442 (1689). dölgd GRUBB 49 (1665), VetAH 1806, s. 264. döljd JG OXENSTIERNA 2:209 (1772) osv. – jfr DOLD)
[fsv. dylia (vanl. i bet.: neka till en beskyllning); jfr d. dølge, nor. dial. o. sil. dylja; af stammen dul- (jfr DOLL, DÅLMÅNS), i afljudsförhållande till DVALA o. med grundbet.: bringa i dvala, bedöfva, förvirra, föra bakom ljuset, hvaraf: hemlighålla. – Skrifningarna med g(h)(i) torde bero på inflytande från ord som fölghia (dvs. FÖLJA, med ursprungligt gh) m. fl., i hvilka fsv. ghi resp. gh efter l utvecklats till j-ljud]
jfr BORT-, FÖR-, UNDAN-DÖLJA.
[DÖLJA 1]
1) (i sht i skriftspr.)
hålla l. låta förblifva hemlig l. okänd, förhemliga, göra hemlighet af, förtiga, fördölja, i förb. med negation i sht förr ofta ss. omskrifning för: öppet tala om, yppa, nästan alltid med (mer l. mindre) abstrakt obj. (jfr dock a); ofta i förb. dölja (ngt) för ngn i sht förr stundom dölja ngn (ngt); förr ngn gg i förb. dölja om ngt (för ngn). Åtskilliga sannol. urspr. hithörande språkrpof te sig för modern uppfattning ss. bildl. anv. af
[DÖLJA 3]
3)
Dölja sitt uppstå, sin mening, sina afsikter, sitt missnöje, en anförtrodd hemlighet, sanningen, sitt namn, sina fel, ett brott. Mat.11.25 (NT 1526) Thu säg thet mig och döll thet eÿ, / huat är tin sorg och plågha. Visb. 1.240 (c. 1620). doch hölt Herr Iacob (De la Gardie) länge dölgdt om Kon. May:tz (Karl IX:s) dödh. WIDEKINDI KrigsH 391 (1671). Frithiof sjelf kan ej sig dölja / att han döden har ombord. TEGNÉR (WB) 5:74 (1825). den vördnadsbjudande storheten af en karaktär, som har intet att dölja. L PPAULSON i 4 Gbg VSH 2.62 (1897). – särsk.

More information and the source for the information: SAOB