Swedish, all forms: dö

Swedish, all forms verb 'dö' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive:
Supine: dött
Gerund: döende

Indicative

Present

jagdör
dudör
han;hondör
vidör
nidör
dedör

Perfect

jaghar dött
duhar dött
han;honhar dött
vihar dött
nihar dött
dehar dött

Past

jagdog
dudog
han;hondog
vidog
nidog
dedog

Pluperfect

jaghade dött
duhade dött
han;honhade dött
vihade dött
nihade dött
dehade dött

Future

jagskall dö
duskall dö
han;honskall dö
viskall dö
niskall dö
deskall dö

Future perfect

jagskall ha dött
duskall ha dött
han;honskall ha dött
viskall ha dött
niskall ha dött
deskall ha dött

Conjunctive

Present

jagmå dö
dumå dö
han;honmå dö
vimå dö
nimå dö
demå dö

Present

jagmå ha dött
dumå ha dött
han;honmå ha dött
vimå ha dött
nimå ha dött
demå ha dött

Past

jagskulle dö
duskulle dö
han;honskulle dö
viskulle dö
niskulle dö
deskulle dö

Pluperfect

jagskulle ha dött
duskulle ha dött
han;honskulle ha dött
viskulle ha dött
niskulle ha dött
deskulle ha dött

Conditional

Present

jagskulle dö
duskulle dö
han;honskulle dö
viskulle dö
niskulle dö
deskulle dö

Perfect

jagskulle ha dött
duskulle ha dött
han;honskulle ha dött
viskulle ha dött
niskulle ha dött
deskulle ha dött

Imperative

du
viLåt oss dö
ni

Verbs conjugated like dö

, självdö, utdö,

Etymology

Additional Information


sluta att leva, mista livet (bildligt om saker "försvinna, upphöra")
[A/x dör]

Engelsk översättning
die

Exempel

dö av svält---die of starvation
leendet dog på hennes läppar---the smile died on her lips

dø⁴, v.; pl. ind. sg. -r; pl. 1 o. 3 pers. , 2 pers. -n; p. pr. -ende dø³ende²; ipf. ind. sg. dog dω⁴g, starkt hvard. do.⁴, i mellersta Sverge äfv., starkt hvard., dödde död³e²; sup. dött döt⁴. Anm. Ss. p. pf. användes DÖD, adj. – vbalsbst. ENDE (nästan bl. i ssgr); jfr DÖD r. l. m. (ipf. dog(h) Joh. 18: 14 (NT 1526: doghe, ipf. konj.), 2Mos. 7: 21 (Bib. 1541: dogho, pl.). Suml. BUREUS 60 (c. 1600) osv. do(o) O PETRI (1524) i Sthm Tb. 1: 33, Mat. 22: 27 (NT 1526), Kr. BRAHE 22 (c. 1585). dodh Visb. 1:219 (c. 1620), KKD 7:66 (1704). – dödde Mark. 12: 22 (NT 1526), Dante LIDFORSS I. 1:50 (1902). döde GR 16:423 (1544), Ad. MÖRK 2:164 (1744). Anm. I den äldsta nysv. o. ända fram mot 1700-talets midt är dödde den regelbundna ipf.-formen; NT 1526 har dock anmärkningsvärdt många starka former. Imperfektet af uttryckes likväl under denna tid o. långt senare (i centralsvenska dial. ännu i våra dagar) oftare med blef l. vardt död (se DÖD, adj. 1 c. Omkring 1750 börjar dog alltmera brukas. Af grammatikerna har Sprachm. GIESE 1- 3:284 (1730: dog, dödde, SAHLSTEDT i FörsSvGr. 60 (1747), i SvGr 71 (1769) o. slutl. i SvOrdb. (1773) bl. dödde, men i SvOrdb. (1757) båda formerna, Sv Spr. BOTIN 138 (1777) bl. dog. Från 1800-talets början går bruket af dödde alltmera tillbaka, äfven om det under förra hälften af århundradet icke sällan användes, i sht i religiöst spr. o. i poesi. DALIN (1850) har bl. dog)
[fsv. döia, dö(a) ipf. do(o) ipf. do(o) (
ipf. konj. doghe), död(h)e, dödde p. pf. n. döit, dööt, sv. dial. (ipf. do l. dödde), motsv. d. do. (ipf. do.de, ä. d. äfv. do), isl. deyia (ipf. dó, deyði, p. pf. dáinn), fsax. Qdŏjan med svag böjn., mnl. douwen, doyen, med svag böjn., fht. touwen (mht. touwen, töuven) med svag böjn., eng. die (lånat fr. nord. spr.).Verbet tillhör en ieur. tor med bet.: bedöfva(s), kväfva(s). Jfr DÖD, sbst. o. adj., DÅNA, svimma, samt DANA(ARF); jfr äfv. DVÄLJA]

More information and the source for the information: SAOB


Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

i förb. med bort: avgå med döden
  • tom a so dɷ:i bort jär okriŋg (Lappträsk)
  • (hon) tråod Joss sko ga å döj bårt (Replot)
i ordspr
  • iŋganʼ jⱸ bra: tⱺ inʼ jiftär sä ⱺ alʼlʼ jⱸ bra: tⱺ dom ha dɷwwⱸ (Houtskär)
  • hⱸd ⱸ bisvä:rḷⱸt ti le:v o lⱸisamt ti døi (Iniö)
  • hanʼ a:glö:st le:vär hanʼ ä:rḷö:st döir (Kumlinge)
  • han som agalø:s lⱸvär han ä:ralø:s døir (Munsala)
i tls
  • int dö:r do i å:r änn (Bötom)
  • int dö:r do i å:r änn (Esbo)
  • int dö:r do i å:r änn (Karis)
  • han som spottar (på ngn) få:(r) su:v ormʃärtin to an døir (Munsala)
om människa el. djur el. växt: upphöra att leva
  • ha dø:dd i sista natt (Esse)

Se mer