Swedish: bryta

Swedish verb 'bryta' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: bryta
Supine: brutit
Gerund: brytande

Indicative

Present

jag bryter
du  bryter
han bryter
vi  bryter
ni  bryter
de  bryter

Perfect

jag har brutit
du  har brutit
han har brutit
vi  har brutit
ni  har brutit
de  har brutit

Past

jag bröt
du  bröt
han bröt
vi  bröt
ni  bröt
de  bröt

Pluperfect

jag hade brutit
du  hade brutit
han hade brutit
vi  hade brutit
ni  hade brutit
de  hade brutit

Future

jag skall bryta
du  skall bryta
han skall bryta
vi  skall bryta
ni  skall bryta
de  skall bryta

Future perfect

jag skall ha brutit
du  skall ha brutit
han skall ha brutit
vi  skall ha brutit
ni  skall ha brutit
de  skall ha brutit

Conjunctive

Present

jag må bryta
du  må bryta
han må bryta
vi  må bryta
ni  må bryta
de  må bryta

Present

jag må ha brutit
du  må ha brutit
han må ha brutit
vi  må ha brutit
ni  må ha brutit
de  må ha brutit

Past

jag skulle bryta
du  skulle bryta
han skulle bryta
vi  skulle bryta
ni  skulle bryta
de  skulle bryta

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle bryta
du  skulle bryta
han skulle bryta
vi  skulle bryta
ni  skulle bryta
de  skulle bryta

Perfect

jag skulle ha brutit
du  skulle ha brutit
han skulle ha brutit
vi  skulle ha brutit
ni  skulle ha brutit
de  skulle ha brutit

Imperative


du  bryt

vi  Låt oss bryta
ni  bryt

Etymology

Translations

Swedish verb "bryta"

Intransitive: interrupt or cease one's work or occupation temporarily

Of a wave, to collapse into a surf

To interrupt or cease one's work or occupation temporarily

Transitive: do that which is forbidden by (a rule or rules)

Transitive: of a bone, to cause to crack

Transitive: to cause (a bone) to crack

Transitive: to cause to end up in two or more pieces

Transitive: to do that which is forbidden by (something)

Transitive: to separate into (to cause to end up in) two or more pieces

9 translations found.

bryta

BRYTA bry³ta², v. -er, bröt brø⁴t, bröto brø³tω², brutit brɯ³tit², hvard. stundom (i sht i mellersta Sv.) brytit bry³tit², bruten brɯ²ten², hvard. stundom (i sht i mellersta Sv.) bryten bry³ten². vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se afledn.). inf. o. pres. ind. pl. brita 9: 34, 71 (1534); brÿtta EkenäsDomb. 1: 83 (1644: brÿtta opp); dep. bryttas HT 1891, s. 274 (c. 1573).– pres. ind. sg. brytter AV MURENIUS 70 (1640). – imper. sg. brytt RÅLAMB 14: 59 (1690: brytt af). impf. ind. sg. bröt(h) (brööt) GR 1: 287 (1524) osv.; brött Kr. OPETRI 31 ( c. 1540: brött .. nidher), KKD 1: 329 (1708); hrödt VDAkt. 1656, nr 156. bruut VDAkt. 1684, nr 172. – brytte Pijn. BRENNER 31 (1727). impf. ind. pl. bruto Apg. 2: 46 (NT 1526), FRYXELL Ber. 1: 8 (1823); brutu Herv. VERELIUS 67 (1672); brut(h)e Kr. OPETRI 117 (c. 1540), Journ. SJÖGREN 18/10 1784. brutto PPGOTHUS Underv. P 6 b (1590: brutto vp). – bröto Lefv. HORN 148 (c. 1657) osv. brötto Liv. SCHRODERUS 487 (1626). bröte Curtius SYLVIUS 606 (1682), Ungd. LINNÉ 2: 29 (1732). impf. konj. brutte ÄARäfst 135 (1596); bruto HSH 31: 338 (1662), NORDBERG C 12 2: 19 (1740). – bröte SvGr. SAHLSTEDT 69 (1769) osv. sup. brutit (-itt, -idt) GR 1: 24 (1521) osv.; brutid(h) GR 6: 145 (1529), EkenäsDomb. 1: 39 (1637); brutet (-ett, -edt) Kr. OPETRI 234 (c. 1540), Värmel. FERNOW 447 (1779); pass. brutes 3Post. LPETRI 117 b (1555). bruttit GR 8: 95 (1532), RARP 6: 42 (1657); bruttid(h) Kr. BRAHE 7, 46 (c. 1585). – brotidt (-et) Noraskog JOHANSSON 2: 224 (cit. fr. 1549), VRP 1610, s. 213 (: förbrotet). – brötitt Bt)ÅboH I. 8: 138 (1636). – brytit Försök COLLNÉR 79 (1812), LEVERTIN (1888) hos Levertin SÖDERHJELM 2: 202; pass. brythes GR 4: 255 (1527). – brott GR 11: 275 (1537: forbrott). brytt KKD 6: 73 (1708: förbrytt). p. pf. brutin GR 6: 145 (1529), Språcko. ordb. 165 (1703); bruten Colerus IERICI 2: 305 (c. 1645) osv.; n. sg. brutit (-itt, -idt) Ps. 1536, s. 65, LEOPOLD 1: 183 (1802, 1814), brutid(h) BtÅboH I. 1: 78 (c. 1614), brutet (-ett, -edt) AOXENSTIERNA 1: 143 (1628) osv., bruted GR 27: 16 (1557). – brutten(-in) Ps. 1536, s. 35, VDAkt. 1675, nr 280; n. sg. bruttet(-it) BtÅboH I. 1: 119 (1630), SPEGEL Oliv. Föret. (1675). – brot(h)en (-in) GlossaJoh. 7: 23 (NT 1526), VgFmT III. 3–4: Bil. 2, s. 36 (i handl. fr. 1583); n. sg. brotit VRP 1650, s. 538, brottit GR 16: 498 (1544); pl. brottne (-a) GR 16: 752 (1544), BtÅboH I. 13: 269 (1638). – bryten Hist. STRINNHOLM 4: 551 (1852: utbrytna); n. sg. brytit SVARTG1 11 (1561). Jfr för öfr. LUNDBERG ASt Verbalkl. 56 ff., 91 ff.
[fsv. bryta, motsv. d. bryde, isl. brjóta, mht. briezen, bryta ut, feng. bréotan; möjligen af en ljudhärmande rot betecknande det ljud som uppstår vid ngts sönderbristande l. sönderbrytande (jfr BRAKA, BRISTA, BRÄCKA m. fl.). – Med afs. på bet.-utvecklingen jfr mnt. o. holl. breken, t. brechen, eng. break (se BRÄCKA, v.¹) samt särsk. i fråga om de bildl. o. öfverförda anv. äfv. fr. rompre o. lat. rumpere]
– jfr AF-, BORT-, EMOT-, FRAM-, FRÅN-, FÖR-, (I)GENOM-, IN-, LÖS-, NED-, OM-, ROT-, RYGG-, SAMMAN-, SÖNDER-, UNDER-, UPP-, UT-, ÅTER-BRYTA m. fl. samt HÅRD-, LED-, LÄTT-, O-, SADEL-, SEL-, SVÅR-, VÄRK-BRUTEN m. fl. Öfversikt öfver betydelserna. A i eg. o. därmed närmast sammanhängande bet.

More information and the source for the information: SAOB


bryta

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

i förb. med ihop, om is: brytas sönder o. packa ihop
  • (då såg man) hɷr an a brɷti ihoɷp, skriɷwa ihoɷp (Replot)
i förb. med sönder, om is: brytas sönder
  • där i:sin a brɷti sondär tär ska di (:vikarsälarna) ha vistⱸn (Björköby)
i förb. med upp, om is: brytas sönder
  • när i:sn sakar ihɷ:p (:bildar packis) o bry:tär opp ijⱸnn (Tenala)
i pt. ptc., om packis
  • he va brotit tä:r (Replot)
impers., med obj
  • hⱸ bröit sondär i:sin (Replot)
med obj
  • ⱸ bⱸroɷr jɷ po hɷ storman lⱸggär i:sin moɷt la:ndⱸ o hɷr ⱸ bry:tär an (Replot)
om havsis: p.g.a. kraftig sjöhävning o./el. stark ström brytas sönder (o. packa sig); impers., ds
  • vi ströik me i:sin ti Hälsingkallan å tå vi kåmm ti:d bröit e så innärli:gen (Replot)

Se mer