Swedish: bortgå

Swedish verb 'bortgå' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: bortgå
Supine: bortgått
Gerund: bortgående

Indicative

Present

jag bortgår
du  bortgår
han bortgår
vi  bortgår
ni  bortgår
de  bortgår

Perfect

jag har bortgått
du  har bortgått
han har bortgått
vi  har bortgått
ni  har bortgått
de  har bortgått

Past

jag bortgick
du  bortgick
han bortgick
vi  bortgick
ni  bortgick
de  bortgick

Pluperfect

jag hade bortgått
du  hade bortgått
han hade bortgått
vi  hade bortgått
ni  hade bortgått
de  hade bortgått

Future

jag skall bortgå
du  skall bortgå
han skall bortgå
vi  skall bortgå
ni  skall bortgå
de  skall bortgå

Future perfect

jag skall ha bortgått
du  skall ha bortgått
han skall ha bortgått
vi  skall ha bortgått
ni  skall ha bortgått
de  skall ha bortgått

Conjunctive

Present

jag må bortgå
du  må bortgå
han må bortgå
vi  må bortgå
ni  må bortgå
de  må bortgå

Present

jag må ha bortgått
du  må ha bortgått
han må ha bortgått
vi  må ha bortgått
ni  må ha bortgått
de  må ha bortgått

Past

jag skulle bortgå
du  skulle bortgå
han skulle bortgå
vi  skulle bortgå
ni  skulle bortgå
de  skulle bortgå

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle bortgå
du  skulle bortgå
han skulle bortgå
vi  skulle bortgå
ni  skulle bortgå
de  skulle bortgå

Perfect

jag skulle ha bortgått
du  skulle ha bortgått
han skulle ha bortgått
vi  skulle ha bortgått
ni  skulle ha bortgått
de  skulle ha bortgått

Imperative


du  bortgå

vi  Låt oss bortgå
ni  bortgå

Etymology

bortgå

BORTGÅ bor³t~gå², v. -går, -gick:, -gingo, -gått, -gången; se för öfr. GÅ. vbalsbst. -GÅENDE; jfr BORTGÅNG.
[fsv. bortganga, bortga]
– jfr GÅ BORT samt anm. sp. 3992.

More information and the source for the information: SAOB