Swedish: binda

Swedish verb 'binda' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: binda
Supine: bundit
Gerund: bindande

Indicative

Present

jag binder
du  binder
han binder
vi  binder
ni  binder
de  binder

Perfect

jag har bundit
du  har bundit
han har bundit
vi  har bundit
ni  har bundit
de  har bundit

Past

jag band
du  band
han band
vi  band
ni  band
de  band

Pluperfect

jag hade bundit
du  hade bundit
han hade bundit
vi  hade bundit
ni  hade bundit
de  hade bundit

Future

jag skall binda
du  skall binda
han skall binda
vi  skall binda
ni  skall binda
de  skall binda

Future perfect

jag skall ha bundit
du  skall ha bundit
han skall ha bundit
vi  skall ha bundit
ni  skall ha bundit
de  skall ha bundit

Conjunctive

Present

jag må binda
du  må binda
han må binda
vi  må binda
ni  må binda
de  må binda

Present

jag må ha bundit
du  må ha bundit
han må ha bundit
vi  må ha bundit
ni  må ha bundit
de  må ha bundit

Past

jag skulle binda
du  skulle binda
han skulle binda
vi  skulle binda
ni  skulle binda
de  skulle binda

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle binda
du  skulle binda
han skulle binda
vi  skulle binda
ni  skulle binda
de  skulle binda

Perfect

jag skulle ha bundit
du  skulle ha bundit
han skulle ha bundit
vi  skulle ha bundit
ni  skulle ha bundit
de  skulle ha bundit

Imperative


du  bind

vi  Låt oss binda
ni  bind

Etymology

Translations

Swedish verb "binda"

To attach or fasten with string

  • English: tie.

To fasten together with a band

To fasten with a band

To tie a line

4 translations found.

binda

BINDA bin³da, hvard. stundom bin³a² (bi`nda WESTE), v. -er bin⁴der, hvard. stundom bin⁴er (imper. sg. bind bin³d, hvard. äfv. bin⁴), band ban⁴d, hvard. äfv. ban⁴, sällan ban⁴t, bundo bun³dω², bundit bun³dit², hvard. stundom bun³it², bunden bun³den², hvard. stundom bun³en² (jfr anm. nedan) (pr. sg. pass. bindes Var. rer. 34 (1538) osv. binds Cup. STIERNHIELM 5 (1649), TEGNÉE 2: 129 (1814); bins Dikt. WIVALLIUS 102 (c. 1635), Kyrk. LIVIN 20 (1781) m. fl. – imper. sg. bin(d)t Apg. 12: 8 (NT 1526), Ordspr. 6: 21 (Bib. 1541), Lex.Linc. (1640; under constringo), N. Sv. HOLM 163 (1702) m. fl. bind Harm. STIERNHIELM 36 (1659, 1668) osv. – ipf. sg. ban(d)t Joh. 13: 4 (NT 1526), 1 Mos. 38: 28 (Bib. 1541), LENNGREN 18 (1796), Jagtsl. ALMQVIST 57 (1832), Folkl. LOVÉN 163 (1847) m. fl. band o. PETRI Kr. 221 (c. 1540), TIÄLLMANN Gram. 251 (1696) osv.). Anm. Assimileringen af -nd(-) till -nn(-) tillhör hufvudsakligen Götal. o. Värml. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ERI (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr BIND (bijnda G. I:s reg. 8: 298 (1533). – -nd- Joh. 15: 6 (NT 1526), G. I:s reg. 8: 298 (1533), Hes. 12: 6 (Bib. 1541) osv. -nn- Disa MESSENIUS 20 (1611: bunne, p. pf. pl.), SKOGEKIÄR BÄRGBO Ven. 5 (1680: binna), LAGEESTRÖM Bunyan 3: 35 (1744: bunno), Vitt. G. F. GYLLENBORG 1: 102 (1795: binnas) m. fl.)
[fsv. binda (bynda, bimma), motsv. d. binde, isl. binda, got. o. fsax. bindan, mnt. o. holl. binden; nt. binden, binnen, fht. bintan, mht. o. t. binden, eng. bind, af en ieur. rot bhendeh, som föreligger t. ex. i sanskr. badhnămi, binder, gr. πεῖσμα, af πενϑσμα, band, senlat. offendimentum, bindel. Formerna med -nnåtergifva den (redan i fsv. förekommande) dial. assimilationen af -nd-; jfr anm. ofvan o.
HESSELMAN Sveamålen 9, 65 (1905). I ipf. sg. o. imper. är -t ljudlagsenligt utveckladt ur -d, hvilket sedan återinförts från öfriga former] – jfr BINDANDE, BUNDEN. Öfversikt öfver betydelserna. A) medelst snöre l. band l. rep l. rem l. kedja l. dyl. fästa l. linda l. knyta l. fängsla l. sammanfoga ngt l. af dylikt material framställa ngt.
[BINDA.v 1]
1)
fästa, fastgöra, fastbinda.

More information and the source for the information: SAOB


binda

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

fästa, fastgöra, fastbinda (ngt) med band, rep o.d.; omvira o. tillsnöra (paket o.d.; band o.d.)
  • hⱸ skɷ a behø:fta bindas bⱸtär (Esse)
  • o band ⱸ i spjⱸldi mⱸ ⱸn rø:an ɷllga:nsⱸnda (Jeppo)
  • rⱸipⱸ va so straŋt bå:ndi (Korsholm)
i förb. med fast, ds. ; i förb. med upp, ds
  • ⱺ sⱺ binʼdʼär inʼ ⱺpp trampba:ndän (Houtskär)
fjättra (kreatur) gm att binda ihop fötterna; i förb. med ner
  • di bindär nedär få:rⱸn po Kḷobb skatan om hø:stan to di ta:r hⱸim dom (Björköby)
  • tom banʼd kɷlʼlʼ än barⱺ ⱺ ru:sa kni:vinʼ i: (:band om fötterna på slaktkon o. lade omkull henne o. stack kniven i) (Houtskär)
sammanbinda, hopbinda med band (kärve, kvast o.d.)
  • e:nʼ skⱺ ʃärⱺ ⱺ tvⱺ: skⱺ binʼdʼ (Houtskär)

Se mer