Swedish, all forms: binda

Swedish, all forms verb 'binda' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: binda
Supine: bundit
Gerund: bindande

Indicative

Present

jagbinder
dubinder
han;honbinder
vibinder
nibinder
debinder

Perfect

jaghar bundit
duhar bundit
han;honhar bundit
vihar bundit
nihar bundit
dehar bundit

Past

jagband
duband
han;honband
viband
niband
deband

Pluperfect

jaghade bundit
duhade bundit
han;honhade bundit
vihade bundit
nihade bundit
dehade bundit

Future

jagskall binda
duskall binda
han;honskall binda
viskall binda
niskall binda
deskall binda

Future perfect

jagskall ha bundit
duskall ha bundit
han;honskall ha bundit
viskall ha bundit
niskall ha bundit
deskall ha bundit

Conjunctive

Present

jagmå binda
dumå binda
han;honmå binda
vimå binda
nimå binda
demå binda

Present

jagmå ha bundit
dumå ha bundit
han;honmå ha bundit
vimå ha bundit
nimå ha bundit
demå ha bundit

Past

jagskulle binda
duskulle binda
han;honskulle binda
viskulle binda
niskulle binda
deskulle binda

Pluperfect

jagskulle ha bundit
duskulle ha bundit
han;honskulle ha bundit
viskulle ha bundit
niskulle ha bundit
deskulle ha bundit

Conditional

Present

jagskulle binda
duskulle binda
han;honskulle binda
viskulle binda
niskulle binda
deskulle binda

Perfect

jagskulle ha bundit
duskulle ha bundit
han;honskulle ha bundit
viskulle ha bundit
niskulle ha bundit
deskulle ha bundit

Imperative

dubind
viLåt oss binda
nibind

Translations

Swedish verb "binda"

To attach or fasten with string

  • English: tie.

To fasten together with a band

To fasten with a band

To tie a line

4 translations found.

Etymology

Additional Information

binda band bundit bind! binda verb
knyta, fästa, surra (även bildligt)
[A binder B/x]

Engelsk översättning
bind, tie

Exempel

hon bands till händer och fötter---she was bound hand and foot
bindande bevis---binding evidence


Svenskt uppslagsord
binder sig band bundit bind! binda verb
lova (att ställa upp)
[A binder sig för x]

Engelsk översättning
bind (commit) oneself, undertake

Exempel

binda sig för ett förslag---commit oneself to a suggestion

binda

BINDA bin³da, hvard. stundom bin³a² (bi`nda WESTE), v. -er bin⁴der, hvard. stundom bin⁴er (imper. sg. bind bin³d, hvard. äfv. bin⁴), band ban⁴d, hvard. äfv. ban⁴, sällan ban⁴t, bundo bun³dω², bundit bun³dit², hvard. stundom bun³it², bunden bun³den², hvard. stundom bun³en² (jfr anm. nedan) (pr. sg. pass. bindes Var. rer. 34 (1538) osv. binds Cup. STIERNHIELM 5 (1649), TEGNÉE 2: 129 (1814); bins Dikt. WIVALLIUS 102 (c. 1635), Kyrk. LIVIN 20 (1781) m. fl. – imper. sg. bin(d)t Apg. 12: 8 (NT 1526), Ordspr. 6: 21 (Bib. 1541), Lex.Linc. (1640; under constringo), N. Sv. HOLM 163 (1702) m. fl. bind Harm. STIERNHIELM 36 (1659, 1668) osv. – ipf. sg. ban(d)t Joh. 13: 4 (NT 1526), 1 Mos. 38: 28 (Bib. 1541), LENNGREN 18 (1796), Jagtsl. ALMQVIST 57 (1832), Folkl. LOVÉN 163 (1847) m. fl. band o. PETRI Kr. 221 (c. 1540), TIÄLLMANN Gram. 251 (1696) osv.). Anm. Assimileringen af -nd(-) till -nn(-) tillhör hufvudsakligen Götal. o. Värml. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ERI (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr BIND (bijnda G. I:s reg. 8: 298 (1533). – -nd- Joh. 15: 6 (NT 1526), G. I:s reg. 8: 298 (1533), Hes. 12: 6 (Bib. 1541) osv. -nn- Disa MESSENIUS 20 (1611: bunne, p. pf. pl.), SKOGEKIÄR BÄRGBO Ven. 5 (1680: binna), LAGEESTRÖM Bunyan 3: 35 (1744: bunno), Vitt. G. F. GYLLENBORG 1: 102 (1795: binnas) m. fl.)
[fsv. binda (bynda, bimma), motsv. d. binde, isl. binda, got. o. fsax. bindan, mnt. o. holl. binden; nt. binden, binnen, fht. bintan, mht. o. t. binden, eng. bind, af en ieur. rot bhendeh, som föreligger t. ex. i sanskr. badhnămi, binder, gr. πεῖσμα, af πενϑσμα, band, senlat. offendimentum, bindel. Formerna med -nnåtergifva den (redan i fsv. förekommande) dial. assimilationen af -nd-; jfr anm. ofvan o.
HESSELMAN Sveamålen 9, 65 (1905). I ipf. sg. o. imper. är -t ljudlagsenligt utveckladt ur -d, hvilket sedan återinförts från öfriga former] – jfr BINDANDE, BUNDEN. Öfversikt öfver betydelserna. A) medelst snöre l. band l. rep l. rem l. kedja l. dyl. fästa l. linda l. knyta l. fängsla l. sammanfoga ngt l. af dylikt material framställa ngt.
[BINDA.v 1]
1)
fästa, fastgöra, fastbinda.

More information and the source for the information: SAOB


binda

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

fästa, fastgöra, fastbinda (ngt) med band, rep o.d.; omvira o. tillsnöra (paket o.d.; band o.d.)
  • hⱸ skɷ a behø:fta bindas bⱸtär (Esse)
  • o band ⱸ i spjⱸldi mⱸ ⱸn rø:an ɷllga:nsⱸnda (Jeppo)
  • rⱸipⱸ va so straŋt bå:ndi (Korsholm)
i förb. med fast, ds. ; i förb. med upp, ds
  • ⱺ sⱺ binʼdʼär inʼ ⱺpp trampba:ndän (Houtskär)
fjättra (kreatur) gm att binda ihop fötterna; i förb. med ner
  • di bindär nedär få:rⱸn po Kḷobb skatan om hø:stan to di ta:r hⱸim dom (Björköby)
  • tom banʼd kɷlʼlʼ än barⱺ ⱺ ru:sa kni:vinʼ i: (:band om fötterna på slaktkon o. lade omkull henne o. stack kniven i) (Houtskär)
sammanbinda, hopbinda med band (kärve, kvast o.d.)
  • e:nʼ skⱺ ʃärⱺ ⱺ tvⱺ: skⱺ binʼdʼ (Houtskär)

Se mer