Swedish: begiva

Swedish verb 'begiva' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: bege
Supine: begett
Gerund: begivande

Indicative

Present

jag beger; begiver
du  beger; begiver
han beger; begiver
vi  beger; begiver
ni  beger; begiver
de  beger; begiver

Perfect

jag har begett
du  har begett
han har begett
vi  har begett
ni  har begett
de  har begett

Past

jag begav
du  begav
han begav
vi  begav
ni  begav
de  begav

Pluperfect

jag hade begett
du  hade begett
han hade begett
vi  hade begett
ni  hade begett
de  hade begett

Future

jag skall bege; begiva
du  skall bege; begiva
han skall bege; begiva
vi  skall bege; begiva
ni  skall bege; begiva
de  skall bege; begiva

Future perfect

jag skall ha begett
du  skall ha begett
han skall ha begett
vi  skall ha begett
ni  skall ha begett
de  skall ha begett

Conjunctive

Present

jag må bege; begiva
du  må bege; begiva
han må bege; begiva
vi  må bege; begiva
ni  må bege; begiva
de  må bege; begiva

Present

jag må ha begett
du  må ha begett
han må ha begett
vi  må ha begett
ni  må ha begett
de  må ha begett

Past

jag skulle bege
du  skulle bege
han skulle bege
vi  skulle bege
ni  skulle bege
de  skulle bege

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle bege; begiva
du  skulle bege; begiva
han skulle bege; begiva
vi  skulle bege; begiva
ni  skulle bege; begiva
de  skulle bege; begiva

Perfect

jag skulle ha begett
du  skulle ha begett
han skulle ha begett
vi  skulle ha begett
ni  skulle ha begett
de  skulle ha begett

Imperative


du  bege; begiv

vi  Låt oss bege; begiva
ni  bege; begiv

Etymology

begiva

BEGIFVA BEGIVA beji⁴va, i Sveal. äfv. ⁰³² (begi'fva WESTE; bej`iva ALMQVIST), v. -giver, -gaf, -gåfvo, -gifvit, -gifven; l. (i sht hvard., i bet. I 5 numera nästan alltid) BEGE beje⁴, pr. -ger, sup. -gett; se för öfr. GIFVA. vbalsbst. -GIFVANDE (se d. o.), -GIFVELSE (†, G. I:s reg. 4: 292 1527; se II 10 a slutet), GEIJER I. 5: 310 1821; se II 5

More information and the source for the information: SAOB