Swedish: befinna

Swedish verb 'befinna' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: befinna
Supine: befunnit
Gerund: befinnande

Indicative

Present

jag befinner
du  befinner
han befinner
vi  befinner
ni  befinner
de  befinner

Perfect

jag har befunnit
du  har befunnit
han har befunnit
vi  har befunnit
ni  har befunnit
de  har befunnit

Past

jag befann
du  befann
han befann
vi  befann
ni  befann
de  befann

Pluperfect

jag hade befunnit
du  hade befunnit
han hade befunnit
vi  hade befunnit
ni  hade befunnit
de  hade befunnit

Future

jag skall befinna
du  skall befinna
han skall befinna
vi  skall befinna
ni  skall befinna
de  skall befinna

Future perfect

jag skall ha befunnit
du  skall ha befunnit
han skall ha befunnit
vi  skall ha befunnit
ni  skall ha befunnit
de  skall ha befunnit

Conjunctive

Present

jag må befinna
du  må befinna
han må befinna
vi  må befinna
ni  må befinna
de  må befinna

Present

jag må ha befunnit
du  må ha befunnit
han må ha befunnit
vi  må ha befunnit
ni  må ha befunnit
de  må ha befunnit

Past

jag skulle befinna
du  skulle befinna
han skulle befinna
vi  skulle befinna
ni  skulle befinna
de  skulle befinna

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle befinna
du  skulle befinna
han skulle befinna
vi  skulle befinna
ni  skulle befinna
de  skulle befinna

Perfect

jag skulle ha befunnit
du  skulle ha befunnit
han skulle ha befunnit
vi  skulle ha befunnit
ni  skulle ha befunnit
de  skulle ha befunnit

Imperative


du  befinn

vi  Låt oss befinna
ni  befinn

Etymology

befinna

BEFINNA befin⁴a, i Sveal. äfv. ⁰³² (befi'nna WESTE; bef'inna ALMQVIST), v. -er, -fann, -funno, -funnit, -funnen; se för öfr. FINNA. vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE (†, MURÆUS 1: 165 1648; i bet. 5)).
[fsv. befinna, liksom d. befinde af mnt. bevinden; jfr holl. bevinden, t. befinden]
– jfr BEFINNELIG, BEFINTLIG(HET). Öfversikt af betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB