Swedish: befalla

Swedish verb 'befalla' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: befalla
Supine: befallit
Gerund: befallande

Indicative

Present

jag befaller
du  befaller
han befaller
vi  befaller
ni  befaller
de  befaller

Perfect

jag har befallit
du  har befallit
han har befallit
vi  har befallit
ni  har befallit
de  har befallit

Past

jag beföll
du  beföll
han beföll
vi  beföll
ni  beföll
de  beföll

Pluperfect

jag hade befallit
du  hade befallit
han hade befallit
vi  hade befallit
ni  hade befallit
de  hade befallit

Future

jag skall befalla
du  skall befalla
han skall befalla
vi  skall befalla
ni  skall befalla
de  skall befalla

Future perfect

jag skall ha befallit
du  skall ha befallit
han skall ha befallit
vi  skall ha befallit
ni  skall ha befallit
de  skall ha befallit

Conjunctive

Present

jag må befalla
du  må befalla
han må befalla
vi  må befalla
ni  må befalla
de  må befalla

Present

jag må ha befallit
du  må ha befallit
han må ha befallit
vi  må ha befallit
ni  må ha befallit
de  må ha befallit

Past

jag skulle befalla
du  skulle befalla
han skulle befalla
vi  skulle befalla
ni  skulle befalla
de  skulle befalla

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle befalla
du  skulle befalla
han skulle befalla
vi  skulle befalla
ni  skulle befalla
de  skulle befalla

Perfect

jag skulle ha befallit
du  skulle ha befallit
han skulle ha befallit
vi  skulle ha befallit
ni  skulle ha befallit
de  skulle ha befallit

Imperative


du  befall

vi  Låt oss befalla
ni  befall

Etymology

befalla

BEFALLA befal⁴a, i Sveal. äfv. ⁰³² (befa'lla WESTE; befàlla ALMQVIST), v.¹ -er, -de l. (numera i sht hvard.) -te, -t, -d l. (numera i sht hvard.) -t ( ipf. -de Påmin. v. proföfv. A 6 b (1776), WESTE 1807; jämte -te), GEIJER II. 5: 44 (1838) osv.; p. pf. -d (-de, -da) LIND (1738), LIVIN Kyrkost. 58 (1781), LEOPOLD 1: 138 (1802, 1814) osv. – ipf. -te Mat. 26: 19 (NT 1526), 1 Mos. 39: 22 (Bib. 1541), SCHRODERUS Uss. M 2 b (1626), Arg. DALIN 1: 64 (1733, 1754), OT CEDERBORGH 3: 86 (1814), Hist. CARLSON 1: 390 (1855), BÖTTIGER i SAH 39: 189 (1865) m. fl.; p. pf. -t (-ter, -te, -ta) Apg. 15: 40 (NT 1526), Fosz 483 (1621), BELLMAN 3: 157 (1790), Fornk. PALMBLAD 1: 536 (1844) m. fl. () -ar, -ade osv. Rom. 16: 1 m. fl. ställen (NT 1526), Psalt. 37: 5 m. fl. ställen (Bib. 1541), TEGEL G. I 1: 20 (1622), Ps. 1695, 48: 3, NEHRMAN Gifterm. Föret. 3 b (1747), Ps. 1819, 313: 2, GOSSELMAN Ertholm. 14 (1842) m. fl.; se särsk. 1 α β. () sup. -it NT 1526, Föret. 2 a.; p. pf. -en (-na) Jer. 13: 20 (Bib. 1541), L. PETRI Kyrkoordn. 83 b (1571), Vas. STRINNHOLM 2: 517 1820; arkaistiskt)). vbalsbst. -AN (†, Växiö domk. ark. 1676, nr 307; i bet. 1 a slutet), -ANDE, -ING (se BEFALLNING), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ARINNA (föga br., REMMER Den högfv. 22 (1818)); jfr BEFÄL (betala (jfr motsv. uttal i vissa sv. dial.) Apg. 6: 3 (NT 1526, Bib. 1541; Bib. 1855: befala (så äfv. på öfr. ställen utom Amos 9: 4, som har befala); Bib. 1703: befalla), ASTEROPHERUS 7 (1609), Lex.Linc. (1640) m. fl. bef(f)alla (-endes osv.) RA 1: 126 (1529), Ps. 1536, s. 98, osv. – befälla RONDELETIUS 29 (1614); befälles (pass. pr.) Disa MESSENIUS 19 (1611); befäl (imper.) 2 Mos. 17: 14 (Bib. 1541), Disa MESSENIUS 35 1611; rimmande med quäl, dvs. kväll); befäll Blanck. MESSENIUS 40 (1614); befelte (ipf.) 1 Mos. 39: 22 Bib. 1541); befält (sup. o. p. pf.) O. PETRI P. Eliæ b 3 a (1527), ASTEROPHERUS 4 (1809), BRASCK Ty. kr. D 4 a (1649) m. fl. – befolandes (p. pr.) SVART G. I 49 (1561). bef(f)olla (-er, -andes) Ps. 1536, s. 99, Gl. Ter. 66 (c. 1550), SVART G. I 106 (1561) m. fl.)
[fsv. befala, befalla, befäla, befälla, befola, befolla, bofalla, böfalla (med stark o. svag böjning), liksom d. befale (med svag, fordom äfv. med stark böjning) af mnt. bevelen (ipf. bevol, bevolde, p. pf. bevolen, bevalen), bevalen, bevolen), bovalen (sistn. former bildade i anslutning till p. pf.), motsv. de starka fsax. bufelhan, fht. bifël(a)han), öfverlämna, anförtro. gömma, begrafva, mht. bevëlhen, bevelen), t. befehlen, ags. beféolan, öfverlämna, anförtro; af be- (se BE-) o. ett verb med grundbet. gömma (jfr fsv. fiäla, dölja, gömma, isl. fela, dölja, gömma, anförtro, got. anafilhan, öfverlämna, anbefalla, samt FJÄLSTER); se för öfr. TAMM]
Öfversikt af betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB


befalla

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

anbefalla (åt högre makt)
  • minʼ ja befalʼlʼd mä gu:d ⱸ ha:nd (Houtskär)
  • ja bifallär e fa:n (Ingå)
ge (ngn) befallning om (ngt)
  • to ja bifalldär to ska ty ly:d (Esse)
  • ja vɷḍḍ bⱸfalʼlʼdär ṭi grä:va (Kumlinge)