Swedish: bedja

Swedish verb 'bedja' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: be
Supine: bett
Gerund: bedjande

Indicative

Present

jag ber
du  ber
han ber
vi  ber
ni  ber
de  ber

Perfect

jag har bett
du  har bett
han har bett
vi  har bett
ni  har bett
de  har bett

Past

jag bad
du  bad
han bad
vi  bad
ni  bad
de  bad

Pluperfect

jag hade bett
du  hade bett
han hade bett
vi  hade bett
ni  hade bett
de  hade bett

Future

jag skall be; bedja
du  skall be; bedja
han skall be; bedja
vi  skall be; bedja
ni  skall be; bedja
de  skall be; bedja

Future perfect

jag skall ha bett
du  skall ha bett
han skall ha bett
vi  skall ha bett
ni  skall ha bett
de  skall ha bett

Conjunctive

Present

jag må be; bedja
du  må be; bedja
han må be; bedja
vi  må be; bedja
ni  må be; bedja
de  må be; bedja

Present

jag må ha bett
du  må ha bett
han må ha bett
vi  må ha bett
ni  må ha bett
de  må ha bett

Past

jag skulle be
du  skulle be
han skulle be
vi  skulle be
ni  skulle be
de  skulle be

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle be; bedja
du  skulle be; bedja
han skulle be; bedja
vi  skulle be; bedja
ni  skulle be; bedja
de  skulle be; bedja

Perfect

jag skulle ha bett
du  skulle ha bett
han skulle ha bett
vi  skulle ha bett
ni  skulle ha bett
de  skulle ha bett

Imperative


du  be; bed

vi  Låt oss be; bedja
ni  be; bed

Etymology

Verbs conjugated like bedja

be, bedja, ombe, ombedja, tillbe, tillbedja,

Translations

Swedish verb "bedja"

To express the need or desire for

To talk to God

2 translations found.

bedja

BEDJA be²dja² (be`dja WESTE) l. BE be⁴, v.; pr. ind. sg. beder be⁴der l. ber, stundom bedjer be⁴djer (pass. bedjes l. bedes ³² äfv. ⁴⁰ ngn gg bes), pl. 1 pers. bedja l. be, äfv. (arkaistiskt) bedje, 2 pers. bedjen, ngn gg beden, 3 pers. bedja l. be, konjunktiv bedje; imper. sg. bed, äfv. (hvard.) be, pl. bedjen, stundom beden, äfv. (arkaistiskt) beder be⁴der, stundom ³²; p. pr. bedjande; ipf. ind. sg. bad ba⁴d, äfv. (hvard.) ba⁴, pl. bådo bå³dω²; sup. bedt bet⁴, stundom (hufvudsakligen i bet. 2) bedit; p. pf. (föga br. utom i ssgr) bedd bed⁴. Anm. De tvåstafviga formerna i pr. ind. o. inf. tillhöra, liksom sup. #bedit, hufvudsakligen skriftspr., företrädesvis den högtidliga stilen. fordom äfv. BEDJAS l.BES, v. dep.; ipf. bads; sup. bedits; se för öfr. anm. till formafd. på BEDAS. vbalsbst. BEDJANDE, BEDJELSE (†, LIND (1749. under bittsal)); BEDJARE (se d. o.), BEDJERSKA (se d. o.). ( inf. bid(h)ia O. PETRI Handb. A 4 a (1529). ) m. fl.; 1716 a (1 g Schibb. SWEDBERGbiidia Gl. Ter. 68 (c. 1550); jfr Skrifs. HOF 234 (1753). bedja (bed(h)ia) Apg. 3: 2 (NT 1526), Gl. Ter. 70 (c. 1550) osv. bed(h)a Sv. folkv. 1: 420 (c. 1580), Fosz 450 1621; i rim), EHRENCRONA (c. 1730, i ssgen tillbeda), Dante LOVÉN 3: 77 1857; i rim); jfr bede (pr. ind. pl.) G. I:s reg. 1: 248 (1524), bethe (pr. ind. pl.) Därs. 303 be(e) CARL XI Bref t. N. Bielke 45 (1688), BÖRK Dar. 412 (1688), LYBECKER 146 (c. 1715) osv.; bees (dep.) RARP V. 1: 198 (1654). pr. ind. sg. bid(h)er G. I:s reg. 3: 135 (1526). Oxenst. brefv. 5: 3 (1612) m. fl. bed(h)er G. I:s reg. I: 1 (1521), Mat. 4: 9 (NT 1526) osv. bedr Fosz 10 (1621). be(e)r SPARRMAN Sund. sp. 213 (1642), COLUMBUS Ordesk. 14 (1678) osv. bedjer Shaksp. HAGBERG 3: 135 (1848), CLAËSON 2: 207 (c. 1859) osv.; bedjes (pass.) Handb. 1811, s. 77 osv. – pl. 2 pers. ben SSL RYDQVIST 1: 253 1850; anf. ss. förek. i vers). imper. sg. bidh Upp. 19: 10 (NT 1526), 4 Mos. 21: 7 (Bib. 1541). bed(h) Mark. 6: 22 (NT 1526), MURÆUS 2: 42 (1648) osv. bedj' ALMQVIST (1842: i en viss högtidlig stil träffas någongång Bedj'!). be KELLGREN 2: 113 1787; yttradt af en piga). – pl. bedjen (bedhien, bidhien) Mat. 24: 20 (NT 1526), 1 Tess. 5: 17 (Bib. 1541) osv. bed(h)en Mat. 7: 7 (NT 1526), Visb. 1: 109 (c. 1620) osv. bed(h)er (bidhier) Luk. 11: 9 (NT 1526), Sak. 10: 1 (Bib. (1541) osv. p. pr. beende ALMQVIST (1842), SSL RYDQVIST 1: 140 (1850: Man kan redan nu få höra, i vårdslöst tal, .. beende (bedjande)). ipf. ind. sg. bad(h) Apg. 3: 3 (NT 1526) osv. ba'RK Dar. 402 (1688), HEDBERG Dagtingan 32 (1876). – pl. båd(h)o Mat. 2: 11 (NT 1526) osv. bod(h)e, -o Kon. reg. RUDBECKIUS 124 (1615), TEGEL G. I 1: 21 (1622), Atl. RUDBECK 3: 495 1698; i ssg), HUMBLA 504 (1740). budo, -e Arg. DALIN 1: 184 (1733, 1754), Hem. BOTIN 1: 43 (1755, 1789), CRUSENSTOLPE C. J. 1: 419 (1844). bedde ARNELL LR 1: 10 1829; i ssgn tillbedde i rim); jfr SSL RYDQVIST 1: 140 (1850). sup. bid(h)it (-et) SVART Gensv. H 8 a (1558), Atl. RUDBECK 3: 439 (1698) m. fl. bedit (-et, -idh) J. DE LA GARDIE i Oxenst. brefv. 5: 21 (1613), N Av. 3 Sept. 1658, s. 7, T. HJELMQVIST i Läsn. f hem. 1895, 19: 21 m. fl.; jfr: Bedit, numera föråldradt. DALIN (1850). budit Växiö domk. akt. 1681, nr 189, Arg. DALIN 1: 185 (1733, 1754; i ssg), CELSIUS G. I 77 (1746, 1792) beedt Blanck. MESSENIUS 38 (1614). bedt (bett) LIVIN Kyrkost. 87 (1781), Ov. ADLERBETH 274 (1818) osv. p. pf. bid(h)in (bidhen, biiden) G. I:s reg. 3: 112 (1526), O. PETRI 2 Förman. A 2 b (1528), RP 6: 138 1636; i ssg) m. fl. bed(h)en (-in) G. I:s reg. 4: 204 (1527), Oec. BRAHE 29 (1585), ARNELL LR 2: 36 (1830; i ssg) m. fl. bedn Pass. SPEGEL 357 (c. 1680). bådin Bref RUDBECK 1: 69 (1670). budin Bref RUDBECK 1:70 1670; i ssg). bedd ELGSTRÖM 235 (1810), RUNEBERG 2: 22 (1848), KERFSTEDT Bl. fält o. äng. 117 (1895))
[fsv. bibþia, bedhia, motsv. ä. d. bedje, d. bede, nor. bea, be, isl. biðja, got. bidjan, fsax. biddian, mnt. o. holl. bidden, fht. bittan, mht. o. t. bitten, ags. biddan, eng. bid. Ordet anses af somliga vara besläktadt med BEDAS (se d. o.), i hvilket fall det erhållit den i samtliga germ. spr. förekommande imperfektformen gm analogi efter sådana verb som germ. *sitjan (jfr OSTHOFF
Beitr. z. gesch. d. deutsch. spr. 8: 140), medan andra mena, att det går tillbaka till en ieur. rot *bhedh, sanskr. bâdhate, pressa (jfr KERN Tijdschr. v. ned. taalen letterk. 1: 32); se för öfr. TAMM o. MURRAY. – Anm. 1:o Öfvergången af stamvokalen i till e har ljudlagsenligt egt rum i öppen stafvelse; sålunda hafva formerna bidher, bidhin, bidhit blifvit bedher, bedhin, bedhit. Sedan har e, sannol. under påverkan af BEDAS, helt o. hållet undanträngt i. Jfr Fsv. ljudl. KOCK 459 (1886). – 2:o Formen bed(h)a, -e i pr. inf. o. ind. torde bero på anslutning dels till formen beder (beden, bedit), dels till BEDAS. – 3:o Uppkomsten af höjningen be, ber, bedde, bedt, bedd torde hafva föranledts af flere omständigheter. Af beder torde ljudlagsenligt hafva utvecklats ber; jfr A. KOCK i Landsm. XV. 5: 28 (1898). Efter analogi med sker, ske, skett, skedd, ser, se, sett, sedd o. d. har sedan nybildats be, bedt, bedd. Till bildandet af sup. bedt kan också sup. bedts af det i samma anv. som BEDJAS förek. BEDAS hafva medverkat. Det sällsynta ipf. bedde kan bero på analogi med såväl SKE (skedde), TE (tedde) som LEDA (leder, ledde). – 4:o Formerna med j (i) i pr. ind. sg. o. 2 pers. pl. samt i 2 pers. i imper. äro nybildningar, föranledda af öfriga j-former. – 5:o Formerna budo, bodo (i fall o bär betecknar öppet å-ljud), budit, buden, bådin torde bero på sammanblandning af verben bedja o. BJUDA, hvilken föranledts däraf, att i vissa mycket vanliga talesätt båda verben kunde användas om hvarandra, t. ex. bedja l. bjuda till gäst, till middag, till fadder, bedja l. bjuda ngn vara välkommen, bedja l. bjuda god natt, farväl. På liknande sätt har BJUDA att uppvisa former hvilka eg. tillhöra bedja. Jfr eng. bid, i hvilket ags. béoðan o. biddan sammansmält. Möjl. har äfv. böjningen bar, buro osv. öfvat ngt inflytande] Jfr AF-, AN-, FÖR-, FÖRE-, OM-, TILL-, UNDAN-, UT-BEDJA m. fl. o. NÖD-, O-, SVÅR-BEDD m. fl. samt BEDEL, sbst.¹, BEDLA, BETTLA.

More information and the source for the information: SAOB


bedja

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

framställa en begäran om (ngt), anhålla om (ngt), rikta en bön till (ngn)
  • ja skɷ hi:d bⱸdi dⱸ kom osta jöḷp os (Björköby)
  • han bad so att an sku fo: ⱸ (Borgå)
  • ja mⱺtta nu bⱸdⱸ om u:rṣⱸkt (Houtskär)
  • be: om mⱺnntu:r (:om att få en syl i vädret) (Karis)
  • å tå ba: an att di sko jälp honå (Karleby)
  • å ba: in gå ligga (:lägga sig) (Kökar)
  • han tjirostar å bidär (:bönar o. ber) (Lappträsk)
  • åm do int goå:r å bie:r flikkåna förloå:t me (Lojo)
  • han byø:na o ba: ⱸ ja int sku jie:r a (Närpes)
  • ja ha nɷ: bⱸdi ɷno ti dzⱸra hⱸ (Nedervetil)
  • så börja on byda å säij, sö:ta fa:r skåon me (Pargas)

Se mer