Swedish, all forms: bedja

Swedish, all forms verb 'bedja' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: be
Supine: bett
Gerund: bedjande

Indicative

Present

jagber
duber
han;honber
viber
niber
deber

Perfect

jaghar bedjat; bedit; bett
duhar bedjat; bedit; bett
han;honhar bedjat; bedit; bett
vihar bedjat; bedit; bett
nihar bedjat; bedit; bett
dehar bedjat; bedit; bett

Past

jagbad
dubad
han;honbad
vibad
nibad
debad

Pluperfect

jaghade bedjat; bedit; bett
duhade bedjat; bedit; bett
han;honhade bedjat; bedit; bett
vihade bedjat; bedit; bett
nihade bedjat; bedit; bett
dehade bedjat; bedit; bett

Future

jagskall be
duskall be
han;honskall be
viskall be
niskall be
deskall be

Future perfect

jagskall ha bedjat; bedit; bett
duskall ha bedjat; bedit; bett
han;honskall ha bedjat; bedit; bett
viskall ha bedjat; bedit; bett
niskall ha bedjat; bedit; bett
deskall ha bedjat; bedit; bett

Conjunctive

Present

jagmå be; bedja
dumå be; bedja
han;honmå be; bedja
vimå be; bedja
nimå be; bedja
demå be; bedja

Present

jagmå ha bedjat; bedit; bett
dumå ha bedjat; bedit; bett
han;honmå ha bedjat; bedit; bett
vimå ha bedjat; bedit; bett
nimå ha bedjat; bedit; bett
demå ha bedjat; bedit; bett

Past

jagskulle be
duskulle be
han;honskulle be
viskulle be
niskulle be
deskulle be

Pluperfect

jagskulle ha bedjat; bedit; bett
duskulle ha bedjat; bedit; bett
han;honskulle ha bedjat; bedit; bett
viskulle ha bedjat; bedit; bett
niskulle ha bedjat; bedit; bett
deskulle ha bedjat; bedit; bett

Conditional

Present

jagskulle be
duskulle be
han;honskulle be
viskulle be
niskulle be
deskulle be

Perfect

jagskulle ha bedjat; bedit; bett
duskulle ha bedjat; bedit; bett
han;honskulle ha bedjat; bedit; bett
viskulle ha bedjat; bedit; bett
niskulle ha bedjat; bedit; bett
deskulle ha bedjat; bedit; bett

Imperative

dube; bed
viLåt oss be; bedja
nibe; bed

Verbs conjugated like bedja

be, bedja, ombe, ombedja, tillbe, tillbedja,

Translations

Swedish verb "bedja"

To express the need or desire for

To talk to God

2 translations found.

Etymology

Additional Information

bedja

Engelsk översättning
ask, request; pray


Svenskt uppslagsord
ber bad bett be(!) (el. bed! bedja) verb
begära
[A ber B om x/att + Sats; A ber B (att) + INF]

Engelsk översättning
ask, request, beg

Exempel

be om ursäkt---apologize
han bad att få återkomma---he said he would get in touch later
be myndigheterna om stöd---request the authorities for help


Svenskt uppslagsord
ber bad bett be(!) (el. bed! bedja) verb
anropa Gud, förrätta bön
[A ber (till B)]

Engelsk översättning
pray

Exempel

be till Gud---pray to God

bedja

BEDJA be²dja² (be`dja WESTE) l. BE be⁴, v.; pr. ind. sg. beder be⁴der l. ber, stundom bedjer be⁴djer (pass. bedjes l. bedes ³² äfv. ⁴⁰ ngn gg bes), pl. 1 pers. bedja l. be, äfv. (arkaistiskt) bedje, 2 pers. bedjen, ngn gg beden, 3 pers. bedja l. be, konjunktiv bedje; imper. sg. bed, äfv. (hvard.) be, pl. bedjen, stundom beden, äfv. (arkaistiskt) beder be⁴der, stundom ³²; p. pr. bedjande; ipf. ind. sg. bad ba⁴d, äfv. (hvard.) ba⁴, pl. bådo bå³dω²; sup. bedt bet⁴, stundom (hufvudsakligen i bet. 2) bedit; p. pf. (föga br. utom i ssgr) bedd bed⁴. Anm. De tvåstafviga formerna i pr. ind. o. inf. tillhöra, liksom sup. #bedit, hufvudsakligen skriftspr., företrädesvis den högtidliga stilen. fordom äfv. BEDJAS l.BES, v. dep.; ipf. bads; sup. bedits; se för öfr. anm. till formafd. på BEDAS. vbalsbst. BEDJANDE, BEDJELSE (†, LIND (1749. under bittsal)); BEDJARE (se d. o.), BEDJERSKA (se d. o.). ( inf. bid(h)ia O. PETRI Handb. A 4 a (1529). ) m. fl.; 1716 a (1 g Schibb. SWEDBERGbiidia Gl. Ter. 68 (c. 1550); jfr Skrifs. HOF 234 (1753). bedja (bed(h)ia) Apg. 3: 2 (NT 1526), Gl. Ter. 70 (c. 1550) osv. bed(h)a Sv. folkv. 1: 420 (c. 1580), Fosz 450 1621; i rim), EHRENCRONA (c. 1730, i ssgen tillbeda), Dante LOVÉN 3: 77 1857; i rim); jfr bede (pr. ind. pl.) G. I:s reg. 1: 248 (1524), bethe (pr. ind. pl.) Därs. 303 be(e) CARL XI Bref t. N. Bielke 45 (1688), BÖRK Dar. 412 (1688), LYBECKER 146 (c. 1715) osv.; bees (dep.) RARP V. 1: 198 (1654). pr. ind. sg. bid(h)er G. I:s reg. 3: 135 (1526). Oxenst. brefv. 5: 3 (1612) m. fl. bed(h)er G. I:s reg. I: 1 (1521), Mat. 4: 9 (NT 1526) osv. bedr Fosz 10 (1621). be(e)r SPARRMAN Sund. sp. 213 (1642), COLUMBUS Ordesk. 14 (1678) osv. bedjer Shaksp. HAGBERG 3: 135 (1848), CLAËSON 2: 207 (c. 1859) osv.; bedjes (pass.) Handb. 1811, s. 77 osv. – pl. 2 pers. ben SSL RYDQVIST 1: 253 1850; anf. ss. förek. i vers). imper. sg. bidh Upp. 19: 10 (NT 1526), 4 Mos. 21: 7 (Bib. 1541). bed(h) Mark. 6: 22 (NT 1526), MURÆUS 2: 42 (1648) osv. bedj' ALMQVIST (1842: i en viss högtidlig stil träffas någongång Bedj'!). be KELLGREN 2: 113 1787; yttradt af en piga). – pl. bedjen (bedhien, bidhien) Mat. 24: 20 (NT 1526), 1 Tess. 5: 17 (Bib. 1541) osv. bed(h)en Mat. 7: 7 (NT 1526), Visb. 1: 109 (c. 1620) osv. bed(h)er (bidhier) Luk. 11: 9 (NT 1526), Sak. 10: 1 (Bib. (1541) osv. p. pr. beende ALMQVIST (1842), SSL RYDQVIST 1: 140 (1850: Man kan redan nu få höra, i vårdslöst tal, .. beende (bedjande)). ipf. ind. sg. bad(h) Apg. 3: 3 (NT 1526) osv. ba'RK Dar. 402 (1688), HEDBERG Dagtingan 32 (1876). – pl. båd(h)o Mat. 2: 11 (NT 1526) osv. bod(h)e, -o Kon. reg. RUDBECKIUS 124 (1615), TEGEL G. I 1: 21 (1622), Atl. RUDBECK 3: 495 1698; i ssg), HUMBLA 504 (1740). budo, -e Arg. DALIN 1: 184 (1733, 1754), Hem. BOTIN 1: 43 (1755, 1789), CRUSENSTOLPE C. J. 1: 419 (1844). bedde ARNELL LR 1: 10 1829; i ssgn tillbedde i rim); jfr SSL RYDQVIST 1: 140 (1850). sup. bid(h)it (-et) SVART Gensv. H 8 a (1558), Atl. RUDBECK 3: 439 (1698) m. fl. bedit (-et, -idh) J. DE LA GARDIE i Oxenst. brefv. 5: 21 (1613), N Av. 3 Sept. 1658, s. 7, T. HJELMQVIST i Läsn. f hem. 1895, 19: 21 m. fl.; jfr: Bedit, numera föråldradt. DALIN (1850). budit Växiö domk. akt. 1681, nr 189, Arg. DALIN 1: 185 (1733, 1754; i ssg), CELSIUS G. I 77 (1746, 1792) beedt Blanck. MESSENIUS 38 (1614). bedt (bett) LIVIN Kyrkost. 87 (1781), Ov. ADLERBETH 274 (1818) osv. p. pf. bid(h)in (bidhen, biiden) G. I:s reg. 3: 112 (1526), O. PETRI 2 Förman. A 2 b (1528), RP 6: 138 1636; i ssg) m. fl. bed(h)en (-in) G. I:s reg. 4: 204 (1527), Oec. BRAHE 29 (1585), ARNELL LR 2: 36 (1830; i ssg) m. fl. bedn Pass. SPEGEL 357 (c. 1680). bådin Bref RUDBECK 1: 69 (1670). budin Bref RUDBECK 1:70 1670; i ssg). bedd ELGSTRÖM 235 (1810), RUNEBERG 2: 22 (1848), KERFSTEDT Bl. fält o. äng. 117 (1895))
[fsv. bibþia, bedhia, motsv. ä. d. bedje, d. bede, nor. bea, be, isl. biðja, got. bidjan, fsax. biddian, mnt. o. holl. bidden, fht. bittan, mht. o. t. bitten, ags. biddan, eng. bid. Ordet anses af somliga vara besläktadt med BEDAS (se d. o.), i hvilket fall det erhållit den i samtliga germ. spr. förekommande imperfektformen gm analogi efter sådana verb som germ. *sitjan (jfr OSTHOFF
Beitr. z. gesch. d. deutsch. spr. 8: 140), medan andra mena, att det går tillbaka till en ieur. rot *bhedh, sanskr. bâdhate, pressa (jfr KERN Tijdschr. v. ned. taalen letterk. 1: 32); se för öfr. TAMM o. MURRAY. – Anm. 1:o Öfvergången af stamvokalen i till e har ljudlagsenligt egt rum i öppen stafvelse; sålunda hafva formerna bidher, bidhin, bidhit blifvit bedher, bedhin, bedhit. Sedan har e, sannol. under påverkan af BEDAS, helt o. hållet undanträngt i. Jfr Fsv. ljudl. KOCK 459 (1886). – 2:o Formen bed(h)a, -e i pr. inf. o. ind. torde bero på anslutning dels till formen beder (beden, bedit), dels till BEDAS. – 3:o Uppkomsten af höjningen be, ber, bedde, bedt, bedd torde hafva föranledts af flere omständigheter. Af beder torde ljudlagsenligt hafva utvecklats ber; jfr A. KOCK i Landsm. XV. 5: 28 (1898). Efter analogi med sker, ske, skett, skedd, ser, se, sett, sedd o. d. har sedan nybildats be, bedt, bedd. Till bildandet af sup. bedt kan också sup. bedts af det i samma anv. som BEDJAS förek. BEDAS hafva medverkat. Det sällsynta ipf. bedde kan bero på analogi med såväl SKE (skedde), TE (tedde) som LEDA (leder, ledde). – 4:o Formerna med j (i) i pr. ind. sg. o. 2 pers. pl. samt i 2 pers. i imper. äro nybildningar, föranledda af öfriga j-former. – 5:o Formerna budo, bodo (i fall o bär betecknar öppet å-ljud), budit, buden, bådin torde bero på sammanblandning af verben bedja o. BJUDA, hvilken föranledts däraf, att i vissa mycket vanliga talesätt båda verben kunde användas om hvarandra, t. ex. bedja l. bjuda till gäst, till middag, till fadder, bedja l. bjuda ngn vara välkommen, bedja l. bjuda god natt, farväl. På liknande sätt har BJUDA att uppvisa former hvilka eg. tillhöra bedja. Jfr eng. bid, i hvilket ags. béoðan o. biddan sammansmält. Möjl. har äfv. böjningen bar, buro osv. öfvat ngt inflytande] Jfr AF-, AN-, FÖR-, FÖRE-, OM-, TILL-, UNDAN-, UT-BEDJA m. fl. o. NÖD-, O-, SVÅR-BEDD m. fl. samt BEDEL, sbst.¹, BEDLA, BETTLA.

More information and the source for the information: SAOB


bedja

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

framställa en begäran om (ngt), anhålla om (ngt), rikta en bön till (ngn)
  • ja skɷ hi:d bⱸdi dⱸ kom osta jöḷp os (Björköby)
  • han bad so att an sku fo: ⱸ (Borgå)
  • ja mⱺtta nu bⱸdⱸ om u:rṣⱸkt (Houtskär)
  • be: om mⱺnntu:r (:om att få en syl i vädret) (Karis)
  • å tå ba: an att di sko jälp honå (Karleby)
  • å ba: in gå ligga (:lägga sig) (Kökar)
  • han tjirostar å bidär (:bönar o. ber) (Lappträsk)
  • åm do int goå:r å bie:r flikkåna förloå:t me (Lojo)
  • han byø:na o ba: ⱸ ja int sku jie:r a (Närpes)
  • ja ha nɷ: bⱸdi ɷno ti dzⱸra hⱸ (Nedervetil)
  • så börja on byda å säij, sö:ta fa:r skåon me (Pargas)

Se mer