Swedish: bönfalla

Swedish verb 'bönfalla' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: bönfalla
Supine: bönfallit
Gerund: bönfallande

Indicative

Present

jag bönfaller
du  bönfaller
han bönfaller
vi  bönfaller
ni  bönfaller
de  bönfaller

Perfect

jag har bönfallit
du  har bönfallit
han har bönfallit
vi  har bönfallit
ni  har bönfallit
de  har bönfallit

Past

jag bönföll
du  bönföll
han bönföll
vi  bönföll
ni  bönföll
de  bönföll

Pluperfect

jag hade bönfallit
du  hade bönfallit
han hade bönfallit
vi  hade bönfallit
ni  hade bönfallit
de  hade bönfallit

Future

jag skall bönfalla
du  skall bönfalla
han skall bönfalla
vi  skall bönfalla
ni  skall bönfalla
de  skall bönfalla

Future perfect

jag skall ha bönfallit
du  skall ha bönfallit
han skall ha bönfallit
vi  skall ha bönfallit
ni  skall ha bönfallit
de  skall ha bönfallit

Conjunctive

Present

jag må bönfalla
du  må bönfalla
han må bönfalla
vi  må bönfalla
ni  må bönfalla
de  må bönfalla

Present

jag må ha bönfallit
du  må ha bönfallit
han må ha bönfallit
vi  må ha bönfallit
ni  må ha bönfallit
de  må ha bönfallit

Past

jag skulle bönfalla
du  skulle bönfalla
han skulle bönfalla
vi  skulle bönfalla
ni  skulle bönfalla
de  skulle bönfalla

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle bönfalla
du  skulle bönfalla
han skulle bönfalla
vi  skulle bönfalla
ni  skulle bönfalla
de  skulle bönfalla

Perfect

jag skulle ha bönfallit
du  skulle ha bönfallit
han skulle ha bönfallit
vi  skulle ha bönfallit
ni  skulle ha bönfallit
de  skulle ha bönfallit

Imperative


du  bönfall

vi  Låt oss bönfalla
ni  bönfall

Etymology