Swedish, all forms: bära

Swedish, all forms verb 'bära' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: bära
Supine: burit
Gerund: bärande

Indicative

Present

jagbär
dubär
han;honbär
vibär
nibär
debär

Perfect

jaghar burit
duhar burit
han;honhar burit
vihar burit
nihar burit
dehar burit

Past

jagbar
dubar
han;honbar
vibar
nibar
debar

Pluperfect

jaghade burit
duhade burit
han;honhade burit
vihade burit
nihade burit
dehade burit

Future

jagskall bära
duskall bära
han;honskall bära
viskall bära
niskall bära
deskall bära

Future perfect

jagskall ha burit
duskall ha burit
han;honskall ha burit
viskall ha burit
niskall ha burit
deskall ha burit

Conjunctive

Present

jagmå bära
dumå bära
han;honmå bära
vimå bära
nimå bära
demå bära

Present

jagmå ha burit
dumå ha burit
han;honmå ha burit
vimå ha burit
nimå ha burit
demå ha burit

Past

jagskulle bära
duskulle bära
han;honskulle bära
viskulle bära
niskulle bära
deskulle bära

Pluperfect

jagskulle ha burit
duskulle ha burit
han;honskulle ha burit
viskulle ha burit
niskulle ha burit
deskulle ha burit

Conditional

Present

jagskulle bära
duskulle bära
han;honskulle bära
viskulle bära
niskulle bära
deskulle bära

Perfect

jagskulle ha burit
duskulle ha burit
han;honskulle ha burit
viskulle ha burit
niskulle ha burit
deskulle ha burit

Imperative

dubära
viLåt oss bära
nibära

Etymology

Additional Information

bära
gå med en börda; ha på sig
[A bär x]

Engelsk översättning
carry; wear

Exempel

bära vatten---fetch water
hon bar en blommig klänning---she wore a floral print
han bar namnet Alfred---he went by the name of Alfred
vem bär ansvaret?---who is responsible?

Sammansättningar/avledningar

bär|bar---portable
bär|kraftig---strong, capable of bearing weight
bär|sele---baby carrier


Svenskt uppslagsord
bär sig åt bar burit bära verb
uppföra sig
[A bär sig åt + SÄTT]

Engelsk översättning
behave

Exempel

vi bar oss obetänksamt åt---we behaved in an imprudent manner

bära

BÄRA b'ra' l. -æ³-, v. bär (ngn gg bärer 40), bar bar, buro buro, burit b13ri2, buren b13ren', i bet. 13 äfv. boren bå3ren. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†,Linc. 1640), LIND 1: 1544 (1749)), -ING (ss. senare led i ssgr; se för öfr. BÄRNING), -NING (i fråga om de konkreta anv. se d. o.); BÄRARE (se d. o.), BÄRARINNA (se d. o.), BÄRERSKA (se d. o.). ( inf. o. pr. pl. (äfvensom p. pr.) ber- Hb. OPETRI B 4 b (1529), Gustaf II Adolf 502 (1625). bä(ä)r- (-äh-) GR 1: 161 (1523) osv. böra AV MURENIUS 57 (1640). pr. sg. akt. ber LUTH Astr. 40 a (1684). bä(ä)r Mat. 12: 35 (NT 1526) osv.. bärer HAMARINUS Bielke C 2 a (1647), Dikt. LEVERTIN 4 (1901). bör RISINGH Landb. 24 (1671). – pass. bäres RARP 1: 78 (1627: opbähres) osv. bä(ä)rs Hb. OPETRI F 2 a (1529) osv. ipf. ind. sg. ba(a)r (bahr) OPETRI (1524) i SthmTb. 1: 23 osv. bärde ALILHÉN (1829) hos VASENIUS Top. 1: 340. borde PolitVis. 41 (c. 1650). – pl. bare OPETRI (1526) i SthmTb. 1: 84 (: vpbare). bo(o)ro OPETRI 2Post. 157 a (1530), Hågk. ÖDMANN 16 (1801; uppl. 1918). buro GR 7:159 (1530: bvro) osv. buru Folkl. LOVÉN 24 (1847). båra Luk. 4: 22 (NT 1526). båro Mat. 26: 50 (NT 1526), Bligh LANDELL 177 (1795: båros, pass.). bärde VRP 29/11 1738 (: inbärdes, pass). ipf. konj. bare CELSIUS E14 68 (1774; felaktigt). boro RONDELETIUS 11 (1614). ADLERBETH Poët. 1: 317 (1802; angifvet ss. en poetisk frihet). bure RP 7: 5 (1637) osv. sup. borit (-et) GR 3: 161 (1526), VDAkt. 1674, nr 124 framboret). burit (-et) OPETRI (1524) i SthmTb. 1: 15 (: upburit) osv. burridt BRAHE Kr 45 (c. 1585). bårit (-et) GR 4: 105 (1527: vpbåredt), RÄÄF Ydre 1: 299 (i handl. fr. 1551: wpbåriid). – boro BtÅboH I. 13: 59 (1638). buri (STENBOCK o.) OXENSTIERNA Brefv. 1: 232 (1697). bårt OxBr. 1: 64 (1614). p. pf. i bet. 13: boren GR 7: 383 (1531: edla borna, pl.). OSSIAN-NILSSON Ork. 23 (1907: borna, pl.). buren GR 27: 148 (1557) osv. – buri Dud. RUNIUS 2: 78 (c. 1710; neutr.). – borden LejonkDr. 106 (1689). born Edelh. GIRS B 6 b (1627), VERELIUS 75 (1681: frijborn. bornen GR 11: 293 (1537: Fribornen). – jfr BOREN, p. adj. p. pf. i öfriga bet.: boren HFinlKamF 1: 36 (1538: opborne, pl.) Monarchsp. DRYSELIUS 163 (1691: fram- borne, pl.). buren Mark. 2: 3 (NT 1526: framburen) osv. båren Bref EKEBLAD 1: 394 (1655: utbåren), 2Saml. 13: 33 (i handl. fr. 1687). bören HH 20: 25 (c. 1580). –jfr BUREN, p. adj.)
[fsv. bæra, motsv. d. bære, isl. bera, fsax. beran, holl. barer, fht. beran, mht. bern (t. gebären) feng. beran (eng. bear), got. bairan, i de olika språken antingen med bet. 'bära' l. 'föda' l. också med båda dessa bet.; jfr vidare got. berusjos, föräldrar; till den ieur. roten bher: bhor; jfr gr. φέϱω, lat. fero, sanskr. bharati. – Jfr BARM, BARN, BOREN, BUREN, BÅR, -BÄR, adj., BÖR, sbst.¹-², BÖRD, BÖRJA m. fl., äfvensom DIFFERERA, FERTIL, KONFERERA, OFFER, REFERERA m. fl. lat. (fr.) lånord]
Öfversikt öfver betydelserna. A) hålla (i handen, på ryggen o. d.) och förflytta (med tanken särsk. l. uteslutande fäst vid förflyttningen) o. i däraf utvecklade betydelser.
[BÄRA.v 1]
1) hålla o. samtidigt förflytta l. fortskaffa ngt.
Härunder springa så fort benen bära, flyga så högt vingarna bära (f).

More information and the source for the information: SAOB


bära

Slå upp ordet i Ordbok över Finlands svenska folkmål

abs
  • bjie:r ti hⱸbbrⱸ (:bära säd från rian till sädesboden) (Närpes)
  • bjie:r ɷo:v lɷ:bottnin (:bära bort säden från loggolvet) (Närpes)
bära (barn) till dopet
  • tom trɷ:dd at vi va ɷ:kristliga nä:r vi la:dd ⱸin ɷ:jift kvinna ti bär ti dɷ:pi (Strömfors)
bära (ngt, i handen el. famnen, på ryggen el.d.) o. förflytta (det)
  • ha dɷ buri lø:vtjärva ti lⱸdɷ? (Malax)
  • bo to a slo:r o bjär høiji (Nedervetil)
  • ja kann int bä:ra po vänstra akslän (Vårdö)
i ordspr., t.ex
  • an ska it fḷy:g hö:gär än vingan bjä:r ()
  • an ska it fḷy:g hö:gär än vingan bjä:r (Lappfjärd)
särsk.: bära (ngn) till graven, kyrkan, kyrkogården
  • så ba:r di li:tjⱸ ti tjörtjɷn (Lappfjärd)

Se mer