Swedish: avse

Swedish verb 'avse' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: avse
Supine: avsett
Gerund: avseende

Indicative

Present

jag avser
du  avser
han avser
vi  avser
ni  avser
de  avser

Perfect

jag har avsett
du  har avsett
han har avsett
vi  har avsett
ni  har avsett
de  har avsett

Past

jag avsåg
du  avsåg
han avsåg
vi  avsåg
ni  avsåg
de  avsåg

Pluperfect

jag hade avsett
du  hade avsett
han hade avsett
vi  hade avsett
ni  hade avsett
de  hade avsett

Future

jag skall avse
du  skall avse
han skall avse
vi  skall avse
ni  skall avse
de  skall avse

Future perfect

jag skall ha avsett
du  skall ha avsett
han skall ha avsett
vi  skall ha avsett
ni  skall ha avsett
de  skall ha avsett

Conjunctive

Present

jag må avse
du  må avse
han må avse
vi  må avse
ni  må avse
de  må avse

Present

jag må ha avsett
du  må ha avsett
han må ha avsett
vi  må ha avsett
ni  må ha avsett
de  må ha avsett

Past

jag skulle avse
du  skulle avse
han skulle avse
vi  skulle avse
ni  skulle avse
de  skulle avse

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle avse
du  skulle avse
han skulle avse
vi  skulle avse
ni  skulle avse
de  skulle avse

Perfect

jag skulle ha avsett
du  skulle ha avsett
han skulle ha avsett
vi  skulle ha avsett
ni  skulle ha avsett
de  skulle ha avsett

Imperative


du  avse

vi  Låt oss avse
ni  avse

Etymology

avse

AFSE AVSE a³v~se² (a`fse WESTE), v. -ser, -såg, -sågo, -sett, -sedd (se för öfr. SE). vbalsbst. -ELSE (se d. o.), -ENDE (se d. o.); jfr AFSIKT
[jfr d. afse, mnt. afsen, holl. afzien, t. absehen]
– jfr O-AFSEDD. Ehuru sv. lexikografer från 1730–1750-talen anföra sbst. AFSEENDE, upptager ingen af dem verbet afse. Den förste ordboksförf., hos hvilken detta anträffats, är EKBLAD (1764); se II 1. SAHLSTEDT, som ej nämner det i sin ordbok från 1757, har i sitt större lex. från 1773 intagit det, men endast med bet. provide percipere (jfr I 4), en bet., som äfv. vid denna tid torde varit föga br. Han inskränker dessutom ordets anv. till inf. Med samma inskränkning (hvilken på det hela bekräftas af bruket i vår ä. litteratur) upptages ordet äfv. hos MÖLLER (1790). WIDEGREN, hvars ordbok (1788) annars i fråga om sv. gärna följer SAHLSTEDTS, har däremot uteslutit ordet. – Dessa förh. torde böra så uppfattas, att afse kring midten af 1700-talet blifvit i sina ä. bet. (se I) nästan föråldradt, under det att å andra sidan ordet i sina numera vanl. bet. (se II, III) ännu ej hunnit vinna ngn eg. spridning. Öfversikt af betydelserna. I.
[äldre bet., hvilka synas direkt ansluta sig till t. absehen]
tr.:
[AFSE.v 1]
1)
utse, efterse; afpassa;
[AFSE.v 2]
2) tillse; afvakta;
[AFSE.v 3]
3) åse;
[AFSE.v 4]
4) inse;
[AFSE.v 5]
5) anse?;
[AFSE.v 6]
6) motse, vänta. II. [nyare bet., hvilka ansluta sig till AFSEENDE] tr.:
[AFSE.v 1]
1) hafva afseende på, (hän)syfta på;
[AFSE.v 2]
2) hafva för afsikt; åsyfta; bestämma (för l:
till);
[AFSE.v 3]
3) göra l. fästa afseende på. intr.: bortse
[AFSE.v I]
I)
[AFSE.v I.1]
1)
[jfr t. seinen vorteil, seine gelegenheit absehen, holl. de kans afzien]
i förb. med uttr., som beteckna lägenhet, (lämplig) plats l. tid, tillfälle, utväg o. d.
[AFSE.v I.1.a]
a) ()
utse, utfinna; efterse. (Låta) affssee vdi Skogerne .. huar tilfälle kunne ware, att fälle .. Bråther.
FH 3: 252 (1555). En karll som .. slijcke legenhether (att fälla bråtar) afsee kunde. Därs. 9: 145 (1556). Een Ort til congress .. affsee och vthwälia. N. Av. 3 Sept. 1658. StatsDeputationen (fick befallning), att derutinnan afse någon utväg. TILAS i HSH 16: 402 (1770).

More information and the source for the information: SAOB