Swedish: avsätta

Swedish verb 'avsätta' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: avsätta
Supine: avsatt
Gerund: avsättande

Indicative

Present

jag avsätter
du  avsätter
han avsätter
vi  avsätter
ni  avsätter
de  avsätter

Perfect

jag har avsatt
du  har avsatt
han har avsatt
vi  har avsatt
ni  har avsatt
de  har avsatt

Past

jag avsatte
du  avsatte
han avsatte
vi  avsatte
ni  avsatte
de  avsatte

Pluperfect

jag hade avsatt
du  hade avsatt
han hade avsatt
vi  hade avsatt
ni  hade avsatt
de  hade avsatt

Future

jag skall avsätta
du  skall avsätta
han skall avsätta
vi  skall avsätta
ni  skall avsätta
de  skall avsätta

Future perfect

jag skall ha avsatt
du  skall ha avsatt
han skall ha avsatt
vi  skall ha avsatt
ni  skall ha avsatt
de  skall ha avsatt

Conjunctive

Present

jag må avsätta
du  må avsätta
han må avsätta
vi  må avsätta
ni  må avsätta
de  må avsätta

Present

jag må ha avsatt
du  må ha avsatt
han må ha avsatt
vi  må ha avsatt
ni  må ha avsatt
de  må ha avsatt

Past

jag skulle avsätta
du  skulle avsätta
han skulle avsätta
vi  skulle avsätta
ni  skulle avsätta
de  skulle avsätta

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle avsätta
du  skulle avsätta
han skulle avsätta
vi  skulle avsätta
ni  skulle avsätta
de  skulle avsätta

Perfect

jag skulle ha avsatt
du  skulle ha avsatt
han skulle ha avsatt
vi  skulle ha avsatt
ni  skulle ha avsatt
de  skulle ha avsatt

Imperative


du  avsätt

vi  Låt oss avsätta
ni  avsätt

Etymology

avsätta

AFSÄTTA AVSÄTTA a³v~sät²a (a'fsätta WESTE), v. -er, -satte, -satt, -satt (se för öfr. SÄTTA ). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (numera föga br. Sjöl. Sjösk. 7 (1667); GEIJER II. 3:37 (1834); Mor. CRUSENSTOLPE 1:96 (1840)), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
[fsv. afsätia; jfr got. afsatjan, d. afsætte, mnt. afsetten, holl. afzetten, t. absetzen]
A) AF- har bet. af ett afskiljande l. bortskaffande; jfr AF II 3 o. 1.

More information and the source for the information: SAOB