Swedish: avhålla

Swedish verb 'avhålla' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: avhålla
Supine: avhållit
Gerund: avhållande

Indicative

Present

jag avhåller
du  avhåller
han avhåller
vi  avhåller
ni  avhåller
de  avhåller

Perfect

jag har avhållit
du  har avhållit
han har avhållit
vi  har avhållit
ni  har avhållit
de  har avhållit

Past

jag avhöll
du  avhöll
han avhöll
vi  avhöll
ni  avhöll
de  avhöll

Pluperfect

jag hade avhållit
du  hade avhållit
han hade avhållit
vi  hade avhållit
ni  hade avhållit
de  hade avhållit

Future

jag skall avhålla
du  skall avhålla
han skall avhålla
vi  skall avhålla
ni  skall avhålla
de  skall avhålla

Future perfect

jag skall ha avhållit
du  skall ha avhållit
han skall ha avhållit
vi  skall ha avhållit
ni  skall ha avhållit
de  skall ha avhållit

Conjunctive

Present

jag må avhålla
du  må avhålla
han må avhålla
vi  må avhålla
ni  må avhålla
de  må avhålla

Present

jag må ha avhållit
du  må ha avhållit
han må ha avhållit
vi  må ha avhållit
ni  må ha avhållit
de  må ha avhållit

Past

jag skulle avhålla
du  skulle avhålla
han skulle avhålla
vi  skulle avhålla
ni  skulle avhålla
de  skulle avhålla

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle avhålla
du  skulle avhålla
han skulle avhålla
vi  skulle avhålla
ni  skulle avhålla
de  skulle avhålla

Perfect

jag skulle ha avhållit
du  skulle ha avhållit
han skulle ha avhållit
vi  skulle ha avhållit
ni  skulle ha avhållit
de  skulle ha avhållit

Imperative


du  avhåll

vi  Låt oss avhålla
ni  avhåll

Etymology

avhålla

AFHÅLLA AVHÅLLA a³v~hol²a (a'fhålla WESTE), v. -er, -höll, -höllo, -hållit, -hållen (se för öfr. HÅLLA). vbalsbst. -ANDE (äfv. i refl. bet.), -ELSE (mindre br.; årm. numera bl. i refl. bet.; se I 2 a i slutet), -NING ( LIND (1738, 1749, under abhaltung); numera bl. i bet. II); jfr AFHÅLL
[fsv. afhalda; jfr d. afholde, t. abhalten ]
– jfr HÅLLA AF.

More information and the source for the information: SAOB