Swedish: anstå

Swedish verb 'anstå' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: anstå
Supine: anstått
Gerund: anstående

Indicative

Present

jag anstår
du  anstår
han anstår
vi  anstår
ni  anstår
de  anstår

Perfect

jag har anstått
du  har anstått
han har anstått
vi  har anstått
ni  har anstått
de  har anstått

Past

jag anstod
du  anstod
han anstod
vi  anstod
ni  anstod
de  anstod

Pluperfect

jag hade anstått
du  hade anstått
han hade anstått
vi  hade anstått
ni  hade anstått
de  hade anstått

Future

jag skall anstå
du  skall anstå
han skall anstå
vi  skall anstå
ni  skall anstå
de  skall anstå

Future perfect

jag skall ha anstått
du  skall ha anstått
han skall ha anstått
vi  skall ha anstått
ni  skall ha anstått
de  skall ha anstått

Conjunctive

Present

jag må anstå
du  må anstå
han må anstå
vi  må anstå
ni  må anstå
de  må anstå

Present

jag må ha anstått
du  må ha anstått
han må ha anstått
vi  må ha anstått
ni  må ha anstått
de  må ha anstått

Past

jag skulle anstå
du  skulle anstå
han skulle anstå
vi  skulle anstå
ni  skulle anstå
de  skulle anstå

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle anstå
du  skulle anstå
han skulle anstå
vi  skulle anstå
ni  skulle anstå
de  skulle anstå

Perfect

jag skulle ha anstått
du  skulle ha anstått
han skulle ha anstått
vi  skulle ha anstått
ni  skulle ha anstått
de  skulle ha anstått

Imperative


du  anstå

vi  Låt oss anstå
ni  anstå

Etymology

anstå

ANSTÅ an³~stå² (a'nstå WESTE; i rimslut ⏑[metrisk_makron] BELLMAN 1: 131 (1770)), v. -står, -stod, -stodo, -stått; se för öfr. STÅ. vbalsbst. -ENDE (†), Ordb. SCHULTZE 4928 (c. 1755)); jfr ANSTÅND ( ahu- Oxenst. brefv. 5: 57 (1613))
[efter mnt. anstan; jfr d. anstaa, holl. aanstaan, t. anstehen; se AN, adv. II]
– jfr STÅ AN samt ANSTÄNDIG.

More information and the source for the information: SAOB