Swedish: anslå

Swedish verb 'anslå' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: anslå
Supine: anslagit
Gerund: anslående

Indicative

Present

jag anslår
du  anslår
han anslår
vi  anslår
ni  anslår
de  anslår

Perfect

jag har anslagit
du  har anslagit
han har anslagit
vi  har anslagit
ni  har anslagit
de  har anslagit

Past

jag anslog
du  anslog
han anslog
vi  anslog
ni  anslog
de  anslog

Pluperfect

jag hade anslagit
du  hade anslagit
han hade anslagit
vi  hade anslagit
ni  hade anslagit
de  hade anslagit

Future

jag skall anslå
du  skall anslå
han skall anslå
vi  skall anslå
ni  skall anslå
de  skall anslå

Future perfect

jag skall ha anslagit
du  skall ha anslagit
han skall ha anslagit
vi  skall ha anslagit
ni  skall ha anslagit
de  skall ha anslagit

Conjunctive

Present

jag må anslå
du  må anslå
han må anslå
vi  må anslå
ni  må anslå
de  må anslå

Present

jag må ha anslagit
du  må ha anslagit
han må ha anslagit
vi  må ha anslagit
ni  må ha anslagit
de  må ha anslagit

Past

jag skulle anslå
du  skulle anslå
han skulle anslå
vi  skulle anslå
ni  skulle anslå
de  skulle anslå

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle anslå
du  skulle anslå
han skulle anslå
vi  skulle anslå
ni  skulle anslå
de  skulle anslå

Perfect

jag skulle ha anslagit
du  skulle ha anslagit
han skulle ha anslagit
vi  skulle ha anslagit
ni  skulle ha anslagit
de  skulle ha anslagit

Imperative


du  anslå

vi  Låt oss anslå
ni  anslå

Etymology

anslå

ANSLÅ an³~slå² (a`nslå WESTE), v. -slår, -slog, -slogo, -slagit, -slagen; se för öfr. SLÅ, v. vbalsbst. -ENDE (jfr anm. 2:o); jfr ANSLAG, ANSLAGNING. (ahn- HUND 293 (c. 1605))
[efter mnt. anslan, t. anschlagen; jfr d. anslaa, holl. aanslaan; se AN, adv. II]
– jfr SLÅ AN, OANSLAGEN. Öfversikt af betydelserna.

More information and the source for the information: SAOB