Swedish: ankomma

Swedish verb 'ankomma' conjugated in all tenses

Bookmark and Share

Nominal Forms

Infinitive: ankomma
Supine: ankommit
Gerund: ankommande

Indicative

Present

jag ankommer
du  ankommer
han ankommer
vi  ankommer
ni  ankommer
de  ankommer

Perfect

jag har ankommit
du  har ankommit
han har ankommit
vi  har ankommit
ni  har ankommit
de  har ankommit

Past

jag ankom
du  ankom
han ankom
vi  ankom
ni  ankom
de  ankom

Pluperfect

jag hade ankommit
du  hade ankommit
han hade ankommit
vi  hade ankommit
ni  hade ankommit
de  hade ankommit

Future

jag skall ankomma
du  skall ankomma
han skall ankomma
vi  skall ankomma
ni  skall ankomma
de  skall ankomma

Future perfect

jag skall ha ankommit
du  skall ha ankommit
han skall ha ankommit
vi  skall ha ankommit
ni  skall ha ankommit
de  skall ha ankommit

Conjunctive

Present

jag må ankomma
du  må ankomma
han må ankomma
vi  må ankomma
ni  må ankomma
de  må ankomma

Present

jag må ha ankommit
du  må ha ankommit
han må ha ankommit
vi  må ha ankommit
ni  må ha ankommit
de  må ha ankommit

Past

jag skulle ankomma
du  skulle ankomma
han skulle ankomma
vi  skulle ankomma
ni  skulle ankomma
de  skulle ankomma

Pluperfect







Conditional

Present

jag skulle ankomma
du  skulle ankomma
han skulle ankomma
vi  skulle ankomma
ni  skulle ankomma
de  skulle ankomma

Perfect

jag skulle ha ankommit
du  skulle ha ankommit
han skulle ha ankommit
vi  skulle ha ankommit
ni  skulle ha ankommit
de  skulle ha ankommit

Imperative


du  ankom

vi  Låt oss ankomma
ni  ankom

Etymology

ankomma

ANKOMMA an³~kom²a, äfv. aŋ³~ (a'nkomma WESTE), v. -er, -kom, -kommo, -kommit, -kommen; se för öfr. KOMMA, v. vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE ((†), Bref TÖRNEROS 1:137 (1825), 320 (1830), i bet. I 1); jfr ANKOMST
[af mnt. ankomen, t. ankommen; jfr d. ankomme, holl. aankomen]

More information and the source for the information: SAOB